Docent Ralf Sundberg kommenterar

Docent Ralf Sundberg kommenterar

Om denna blogg

I boken "Forskningsfusket" visas hur dagens kostråd kom att formas som ett resultat av de samhällsförhållanden och den vetenskapssyn som rådde efter andra världskrigets slut, då kunskapen om fetternas och kolesterolets roll för cellers funktion till stor del var okänd. Med nya forskningsrön inom läran om fetter, lipidomics, är ett paradigmskifte på gång inom näringslära och medicin. Här kan du följa händelseutvecklingen och debatten.

Epihealth – funderingar kring epidemiologi

NutritionSkapad av Ralf Sundberg sön, december 15, 2013 17:49:04

Häromåret fick jag med posten ett stort kuvert innehållande en inbjudan att delta i en ny forskningsstudie. Broschyren återfinns här om du vill se den: https://www.epihealth.se/PageFiles/655/Epihealth%20informationsbroschyr%20final%20version%20111206.pdf

Det var alltså frågan om en inbjudan till en omfattande hälsoundersökning, innefattande bl.a. EKG, minnestest, blodsocker, blodfetter, lungfunktionstest och blodtryck. Helt gratis! Vem skulle inte nappa på det? Som motprestation fordrades i stort sett endast att jag fyller i ett formulär om mina mat- och motionsvanor. Dessutom utlovades att forskarna därefter, om jag inte själv ångrar mig, följer uppgifter om mig i diverse dataregister jag framledes skulle kunna hamna i beroende på sjukdomar jag utvecklar över åren inklusive vad det kommer att gissas vad jag dött av. För numera obduceras döda ytterst sällan så de uppgifter om vad jag dött av kommer någon läkare att gissa sig till. Kanske med ledning av nämnda register.

Epihealth är alltså en epidemiologisk studie som syftar till att bättre kartlägga samband mellan livsstil och sjukdomar. Sådana här studier har gjorts sedan början av 50-talet. Den äldsta gjordes i Framingham, en småstad utanför Boston där en stor del av stadens invånare, närmare bestämt 5127 individer undersöktes på liknande sätt som nu planeras i Epihealth (1). Långt mer än hundra publikationer har kommit från Framingham, framförallt om samband mellan olika livsstilsfaktorer, blodprov EKG och risken att få hjärtinfarkt och risken att dö i denna sjukdom. Exempelvis kunde man redan 1956 påvisa ett visst samband mellan kolesterolvärdet hos män och risken att få infarkt (2). Emellertid, när man följt populationen i 30 års tid fanns inget samband mellan kolesterolvärdet och risken att dö i hjärtinfarkt (3). Tvärtom, bland de individer där kolesterolvärdet minskat de sista 15 åren var dödligheten i infarkt och generellt högre. Men ett par år senare publicerar man en ny rapport och denna gång handlar det inte om risken att dö av infarkt utan risken att få en. Och se, här påvisar man en kraftigt ökad risk att få infarkt om man har högt kolesterol. Underligt, eller hur? Högt kolesterol ökar inte risken att dö av infarkt, bara att få en. Och det är just denna paradox som illustrerar problemet med den här typen av studier. För det första, om försökspersonerna tar del av sina resultat av testerna ändrar de ju sitt beteende. Inte nödvändigtvis i en hälsosam riktning. De som oroades av sina kolesterolvärden i Framingham ändrade sannolikt matvanorna i riktning mot hälsovådliga oljor och margariner, vilket ökade deras dödlighet. Ändrade de inte matvanorna sökte de åtminstone sjukvården oftare när de var oroliga för hjärtat, vilket resulterade i fler infarktdiagnoser.

Epihealth gör nu om precis samma misstag. De undersökta får ta del av resultaten. Så här skriver man: ”Inom 3 veckor efter ditt besök på EpiHealth testcenter kommer en skriftlig sammanfattning av dina resultat finnas tillgängligt på din personliga hemsida på www.epihealth.se eller om så önskas skickas detta hem till dig via vanlig post. Om vi hittar någon mindre avvikelse, t ex ett måttligt högt blodtryck eller förhöjda blodfetter, kommer vi att kommentera detta och eventuellt be dig uppsöka din husläkare för vidare omhändertagande. Om vi hittar något mycket alarmerande kommer vi att kontakta dig omgående.”

Med andra ord: Forskarnas fördomar kommer att påverka resultaten precis som i Framingham.

Ett annat färskt exempel handlar om den kända studien Nurses Health Study. Ledaren för studien, professor Walter Willett har ekonomiska förbindelser med Valnötsodlarna i Kalifornien. Så han ställer alltid frågor om valnötskonsumtionen i de frågeformulär som skickas ut med regelbundna mellanrum. För varje gång han rapporterar något positivt om valnötter uppger de kvinnor som ingår i studien som har god hälsa att de äter valnötter. Nu senast påstås valnötter skydda mot typ 2 diabetes (5), hur nu det skulle gå till. Enda möjligheten skulle vara om valnötskonsumenter äter mindre socker, som är den verkliga boven.

Jag menar att denna typ av studier är helt meningslösa, eftersom de inte lär oss något om riskfaktorerna för sjukdom. De bara förstärker de fördomar som allmänhet och forskare redan har.

Referenser

1. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1525365/pdf/amjphnation00421-0020.pdf

2. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1550985/pdf/amjphnation01096-0007.pdf

3. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/3560398

4. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/2523187

5.http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3738245/







  • Kommentarer(3)//blogg.ralfsundberg.se/#post18

Finns det en länk mellan s.k. rött kött och hjärtsjukdom?

NutritionSkapad av Ralf Sundberg tis, april 09, 2013 17:24:52
Igår kom nyheten via BBC, att forskare nu funnit länken mellan rött kött och kranskärlssjukdom i hjärtat.

Påståendena kommer från en översiktsartikel, e-publicerad i Nature Medicine, med ett imponerande författargarnityr inkluderande bl.a. Ronald M Krauss.

Denne fettforskningens gigant är mest känd för att ha visat att det är bara små täta LDL-partiklar som är associerade med hjärtkärlsjukdom. Han har också visat att konsumtion av mättade fettsyror minskar förekomsten av denna typ av av partiklar, medan sockerkonsumtion ökar den. I själva verket beror minskningen i storlek och därmed den möjliga farligheten av LDL, denna viktiga transportör på att det förelåg relativ brist på kolesterol i levern när de bildades.

Åter till den nu aktuella översiktsartikeln. Det påstås att mikrober i tarmen omvandlar l-karnitin, ett livsviktigt ämne som våra mitokondrier, muskler, nerver och hjärtan är beroende av, och som naturligtvis finns i kött från andra djur till trimethylamine-N-oxide (TMAO). Detta ämne, en gas, påstås påverka lipidmetabolismen på multipla sätt så att kolesterolet ökar och våra artärer täpps till enligt pressmeddelandet från Cleveland Clinics http://www.eurekalert.org/pub_releases/2013-04/cc-ccr040513.php

Länk till artikeln finns här: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23563705

Naturligtvis handlar detta om rena spekulationer, dessutom på mycket lösa grunder.

TMAO har multipla biologiska effekter enligt 139 publikationer listade på PubMed. Påverkar proteinveckning bland annat. Men en sökning på TMAO och cholesterol ger endast 7 träffar, varav endast ett arbete skulle ha kunnat ha relevans, där makaker matats med med en högfetts-högkolesteroldiet. Jag har bara läst abstract. Men vis av rått- och musforskning vet jag att sådana här dieter endast fördrages hos dessa djur om de är rejält sockrade.

Vidare. Hos människan ser man en ökning av karnitin i blodet hos hjärtsjuka personer. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22622056. Författarna vill därför göra gällande att detta orsakats av rött kött. Jag menar att det är troligare socker som orsakar förändringar i karnitinpoolen.

Så här är det nämligen. Hjärtmuskulaturen föredrar fria fettsyror och ketoner som bränsle framför glukos. Den vanliga muskulaturen bränner normalt glukos först eftersom höga glukosnivåer i blodet är skadliga, därefter fettsyror.

Karnitin har i uppgift att transportera in långa fettsyror i mitokondrierna, cellernas kraftverk. Om ditt huvudsakliga bränsle är glukos, därför att du äter för mycket socker och snabba kolhydrater, får du höga nivåer av insulin. Detta hormon stoppar frisättningen av fettsyror från din fettväv, lagrar istället fett och stoppar användningen av fettsyror i musklerna. Faktum är att det karnitin som då strömmar ut från muskulaturen i hög grad är bundet till fettsyror som palmitat, vars nivåer stiger vid insulinresistens, alltså begynnande diabetes typ II. Allt talar således för att förhöjda karnitinnivåer är kopplat till för hög sockerkonsumtion.

Som vanligt förhastade slutsatser. Som basuneras ut för att de är politiskt korrekta för livsmedels- och läkemedelsindustrin samt för den nu aktuella globala jordbrukspolitiken.

Vill du veta sanningen om hur viktigt karnitin är för vår ämnesomsättning, läs här:

Translating the basic knowledge of mitochondrial functions to metabolic therapy: role of L-carnitine

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3590819/

  • Kommentarer(9)//blogg.ralfsundberg.se/#post17

Ny artikel av Zoe Harcombe

NutritionSkapad av Ralf Sundberg tis, mars 19, 2013 18:18:39
Min vän Zoe Harcombe tillhör de mest aktiva bloggarna i Storbritannien inom paleokost/ low carb. Här en länk till en nypublicerad artikel om problemen med de nuvarande kostråden. Här förklaras varför industriellt processad mat på olika sätt leder till sämre hälsa, bland annat på grund av tillsatt socker och fleromättade växtoljor.

http://www.scirp.org/journal/PaperDownload.aspx?paperID=28741

  • Kommentarer(1)//blogg.ralfsundberg.se/#post16

Multivitamintillskott förbättrar upplevd energi och stämningsläge

NutritionSkapad av Ralf Sundberg sön, december 16, 2012 09:36:23
Sedan mer än ett decennium använder vi begreppet evidensbaserad medicin. Begreppet innebär att föratt en behandling skall rekommenderas, bör den ha genomgått en vetenskaplig utvärdering. Det finns olika grader av evidens beroende på vilken typ av studier som utvärderat metoden ifråga. Högst evidensgrad har kontrollerade randomiserade studier, det vill säga studier där exempelvis ett läkemedel jämförts med en verkningslös "dummy", det vill säga placebo eller "sockerpiller", på ett sådant sätt att varken forskare eller patient vet vilket patienten fått förrän studien avslutats.

Idag publicerades en sådan studie av någorlunda hög kvalitet i Nutrition Journal http://www.nutritionj.com/content/pdf/1475-2891-11-110.pdf

med titeln "Participant experiences from chronic administration of a multivitamin versus

placebo on subjective health and wellbeing: a double-blind qualitative analysis

of a randomised controlled trial". Studien har tillkommit genom ett samarbete mellan tre universitet på Nya Zeeland och National Institute of Integrative Medicine i Hawthorn, Australien.

182 deltagare enrollerades och lottades till att antingen få ett kosttillskott med vitaminer, mineraler och örter, däribland gingko biloba och ginseng, eller placebo. 114 fullföljde studien, som pågick 16 veckor, som med hjälp av skattningsskalor utvärderade bland annat upplevd energinivå och stämningsläge. Utöver detta djupintervjuades försökspersonerna om hur de upplevt behandlingen. 15,1% av de som erhöll aktiv substans rapporterade förbättrad energinivå och stämningsläge, vilket var signifikant, p=0,027.

Det bör knappast förvåna att kosttillskott har positiva effekter på parametrar som just upplevd energi och stämningsläge. Cellernas maskineri är beroende av optimal tillförsel av i synnerhet mineraler och spårämnen för att enzymerna skall vara funktionella. En svaghet i studien är dock att den inte ger möjlighet att utvärdera huruvida detta förklarar resultaten, eller om det är stimulantia som ginseng och gingko biloba som utövat den största effekten.

Ett är dock säkert, att rekommendera kosttillskott som dessa, kan nu inte längre påstås sakna vetenskaplig evidens.

  • Kommentarer(1)//blogg.ralfsundberg.se/#post14

Socker är ett gift

NutritionSkapad av Ralf Sundberg lör, juni 30, 2012 10:02:45
Allt fler forskare och och en allt större del av allmänheten börjar inse att socker kanske är vårt största hälsoproblem.

Alla kolhydrater är nämligen inte lika. Framförallt är det skillnad mellan glukos och fruktos.

De svenska forskarna Folke Lindgärde, Bengt Vessby och Bo Ahren undersökte kostvanor hos kvinnor hos ett sydamerikanskt naturfolk och jämförde med en grupp indiankvinnor som levde i slummen i Lima. Båda grupperna åt mestadels kolhydrater och så extremt lite fett som 20 % av kalorierna. Medan de indiankvinnor som inte exponerats för jordbrukssamhällets produkter varken blev feta eller utvecklade diabetes, så hade de fattiga kvinnor som åt den moderna kosten en mycket hög förekomst av bukfetma och diabetes, något som ökade trots att de efter fem års observation minskat något i vikt.

I ena fallet ger en fettsnål kolhydratrik kost inte metabola syndromet och diabetes, i det andra fallet ses en fullständig explosion.

Enda förklaringen måste vara att kolhydratkällorna inte var densamma. Naturfolket åt varken spannmål eller socker.

Vad gäller spannmål vet vi att dagens vete inte är detsamma som det som din mor eller mormor bakade med för trettio år sedan. Proteinhalten är väsentligt lägre och stärkelseinnehållet är högre, varför nivåerna av det fettbildande hormonet insulin blir högre av det bröd som bakas idag. Men även glutenproteinerna har förändrats av den omfattande växtförädlingen, något som lett till att glutenintolerans blivit dubbelt så vanligt i befolkningen. Glutenintolerans är sannolikt bara toppen på isberget. Mycket tyder på att dagens gluten har negativa hälsoeffekter på långt fler människor genom att vara inflammationsdrivande.

Sockerarten fruktos kanske dock är det största hälsoproblemet. Många luras av att fruktos inte höjer blodsockret, alltså blodglukos och därmed har ett lågt GI, men det är tyvärr en överförenkling som missar det väsentliga. När vi äter socker höjs nämligen blodets halt av fruktos. Denna sockerart är sju gånger mer reaktiv än glukos och bildar så kallade Advanced Glycaemic End products genom att förena sig med proteiner, vilka därmed inte fungerar optimalt i sina olika biologiska uppgifter. Att vi glömt bort fruktos beror på att vi inte rutinmässigt mäter det!

I videoinslaget här http://www.youtube.com/watch?v=sXhKQEdIDa0

kan du lära dig mycket om varför fruktos bör betraktas som ett gift som långsamt försämrar vår hälsa.

  • Kommentarer(5)//blogg.ralfsundberg.se/#post13

"En ny svensk-amerikansk studie" eller hur man bluffar med statistik

NutritionSkapad av Ralf Sundberg tor, juni 28, 2012 19:37:55


Igår publicerades "en ny svenskamerikansk studie" i British Medical Journal. Som vanligt har medicinjournalisterna försprång, eftersom de medicinska tidskrifterna i förväg distribuerar intressanta artiklar för att väcka pressens intresse. Och igår gick mediasverige igång. Vilka rubriker!

Och nu idag säljer Aftonbladet lösnummer med en löpsedel där Anna, 46, från Åkersberga påstås ha fått stroke av LCHF-dieten.

Studien kan läsas här.

I morse gjorde jag mitt bästa i Nyhetsmorgon iTV4 för att förklara vad den "nya studien" egentligen handlar om. Du kan se inslaget här.

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon?title=ar_lchf-dieten_dodlig&videoid=2203066

På sex minuter hinner man inte med någon inträngande analys. Men efter att nu ha flugit tillbaka till Malmö är det dags att förklara lite mer.

Studien initierades av institutionen för medicinsk epidemiologi vid Karolinska Institutet åren 1991-92 genom att 96000 slumpvis utvalda kvinnor i åldrarna 30-49 år tillsändes en enkät och ett portofritt svarskuvert. Enkäten innehöll frågor om kost, motion, rökning. p-pilleranvändning, solvanor, ärftlighet för cancer m.m. Detaljer om detta återfinns på medicinjournalisten Bo Zachrissons blogg från 2007 här: http://blogg.passagen.se/millimetervagor/date/20070328

Ungefär 50000 svarade enligt institutionens hemsida, där man år 1999 ursäktade man sig för att inga rapporter genererats ur materialet på grund av bristande finansiering. Man hade höga ambitioner att kunna finna orsaker till inte bara hjärtkärlsjukdom utan även olika former av cancer, och 2006 lyckades man få anslag från Cancerfonden om 1 miljon kronor om året i tre år.

År 2007 publicerade Hans-Olov Adami och andra sin första rapport med titeln:Low carbohydrate–high protein diet and mortality in a cohort of Swedish women

Nu uppgavs att att 49261 kvinnor svarat. Man uteslöt de som inte svarat korrekt samt de som hade diabetes, hjärtsjukdom eller haft en cancerdiagnos. Man delade sedan in de återstående 42 237 kvinnorna efter hur mycket protein och kolhydrater de ätit enligt ett poängsystem. Vid en bestämd tidpunkt, i genomsnitt 12,3 år efter att de fyllt i denna enda enkät, redovisade författarna hur många kvinnor som dött. De ville då göra gällande att dödligheten i såväl cancer som hjärtkärlsjukdom fördubblades.

Detta ledde till en kraftig publicitet. Kvällstidningarna skrämdes. Dock höll vetenskapsjournalister som DN:s Karin Bojs och SvD:s Henrik Ennart sina huvuden kalla och noterade att dödligheten bland kvinnorna var så pass låg att det vore förhastat att dra några långtgående slutsatser baserat på denna studie. Själv uttalade jag mig på samma sätt i en intervju som sändes i den av Aftonbladet då ägda TV8. Vad jag framförallt betonade var att artikelförfattarna inte redovisade övriga siffror som hur fett- och kalorikonsumtion fördelade sig bland de som åt mest eller minst protein. Att dessa inte redovisades verkade minst sagt skumt.

Hur låg var dödligheten? Ja om man åt mest protein och minst kolhydrater var chansen att inte dö av hjärtkärlsjukdom 99, 58% att jämföra med de som åt minst protein och mest kolhydrater då överlevnadssiffran var 99,87. Skillnaden är så liten att det förefaller troligt att man valt tidpunkten just för att slumpen just då gynnade det budskap man kunde sälja i Sverige.

Hur vågar jag påstå det? Jo, garvade statistiker vet hur man manipulerar sina data. Och en del vågar avslöja hur det går till när man antingen lurar sig själv eller andra, där drivkraften kan vara oskyldigt önsketänkande eller av mer pekuniärt slag genom samverkan med kommersiella krafter. Adamis kollega John Ioannidis vid Harvard har tankeväckande skrivit om detta i PLOS Medicine med titeln "Why most published research findings are false".

I studier av detta slag, där skillnaderna mellan de undersökta grupperna är minimal är det inte minst tidpunkten för analysen som kan vara vald så att man får det resultat som önskas, eftersom resultaten vid en senare eller tidigare tidpunkt skulle kunna vara de motsatta. Därför är det inte vetenskapligt acceptabelt att presentera sina resultat så som Adami och medarbetare gjort. Man skulle istället ha visat så kallade Kaplan-Meier-kurvor som visar hur resultaten så som exempelvis dödlighet i hjärtkärlsjukdom förändras över tid, och inte bara vid ett tillfälle. Det skulle ha ökat trovärdigheten. Att just en så erfaren forskare som Adami som ju i ett otal andra publikationer redovisat sådan statistik avstår från det i detta sammanhang stärker ytterligare misstanken om att det rör sig om en skev studie.

I den studie som publicerades igår, fem år efter den förra valde man av oklar anledning att inkludera fler kvinnor än i den förra. Således utvärderade man denna gång 43396 kvinnor.

Denna gång uteslöt man inte de kvinnor som hade cancerdiagnos eller diabetes. Om man nu förra gången uteslöt diabetiker för att de har ökad risk för hjärtkärlsjukdom borde man i logikens namn gjort samma sak denna gång. Detta antyder att man gjort olika kalkyler med och utan diabetiker och att detta haft betydelse för utfallen. Således ytterligare indicier för att materialet manipulerats för att få fram önskvärda resultat.

Denna gång redovisar författarna resultaten 15,7 år efter att de fyllt i enkäten. Men några skillnader i dödlighet redovisar de inte denna gång. Vi kan därför utgå ifrån att sådana skillnader saknas, annars skulle de inte kunnat låta bli att nämna det. Istället redovisar de skillnader i de diagnoser kvinnorna fått baserat på samma typ av protein och kolhydratspoäng.

Således hade 1,3 % av kvinnorna bland de som enligt detta sätt att räkna ätit minst protein istället för kolhydrater att fått diagnosen kranskärlssjukdom i hjärtat, mot 1,9 procent bland de som ätit mest, en skillnad på 6 promille. Och för blodpropp i hjärnan var motsvarande siffror 0,4 mot 0,8 procent, en skillnad som man visserligen kan kalla en fördubbling, men som faktiskt bara är 4 promille. Vad gäller den allvarligaste formen av stroke, hjärnblödning, som var mer sällsynt fanns inga samband alls.

Skillnaderna i förekomst av hjärtsjukdom eller stroke i detta material är alltså så liten att inga slutsatser skulle kunna kan dras om ett eventuellt samband med protein eller kolhydratintag, inte ens om enkätuppgifterna var att lita på. Att det dessutom finns andra märkliga inslag som antyder att siffrorna kan vara manipulerade stärker inte precis förtroendet för denna forskargrupp som har band till den industrifinasierade expertbyrån Exponent och International LIfe Sciences Institute, som stöds av Coca-Cola, McDonalds, Unilever och Pfizer för att nämna några.

Varför blev då pressens reaktioner som de blev? Varför tror man att denna studie som inte ens undersökt några personer som ätit lågkolhydratkoster som Atkins eller LCHF skulle visa att dessa högfetts-, inte högproteinkoster skulle vara skadliga? Kanske ligger orsaken i att media som fenomen och samhällsföreteelse älskar den här typen av dramaturgi. Eller är det så att dagens medicinjournalister inte är tillräckligt slipade eller modiga när det gäller att ifrågasätta de mest tvivelaktiga alstren i publikationsfloden?

För övrigt kan det noteras att Walter Willett och medarbetare i Nurses Health Study redan 2007 kunde visa att kvinnor som äter mer protein inte har ökad risk för hjärtkärlsjukdom. Fast dessa hade ju fyllt i upprepade enkäter och följts i 20 år. Och de var dubbelt så många. Tänk om jag hade erinrat mig det lite tidigare. Tack till Ulf Jonasson som lade ut denna länk på Facebook alldeles nyss!

http://www.nejm.org/doi/full/10.1056/nejmoa055317

  • Kommentarer(6)//blogg.ralfsundberg.se/#post12

Den märkliga Västerbottenstudien

NutritionSkapad av Ralf Sundberg mån, juni 25, 2012 18:45:45

Härom veckan publicerades i Nutrition Journal en studie från det så kallade Västerbottenprojektet. Efter att ha läst artikeln och blivit förbluffad över vilka märkliga slutsatser författarna dragit ur sina siffror funderade jag över om det är värt att ödsla några ord om detta över huvud taget.

Men efter att Livsmedelsverket lovordat studien på sin hemsida känner jag mig tvungen att ta bladet från munnen.

Man kanske kan kalla det för en studie. Men vetenskap är det inte.

Studien återfinns här: http://www.nutritionj.com/content/pdf/1475-2891-11-40.pdf

Så här förhåller det sig. År 1985 påbörjades ett projekt i Norsjö kommun i Västerbotten, sedermera kallat Västerbottenprojektet. Man har bland slumpvis utvalda invånare gjort en kostenkät bland som följts upp med mätning av längd, vikt och ett enkelt kolesterolvärde.

Samtidigt har man försökt påverka invånarna till att äta mindre fett, mer kolhydrater och motionera mer. Vad som man kunnat konstatera är att invånarna då rapporterat att de ätit mindre fett och mer kolhydrater, deras kolesterolvärden har minskat något samt att deras vikt har börjat öka år från år. (Trots det sistnämnda tycker Livsmedelsverket att detta är en insats för folkhälsan!)

Vad som nu föranleder den nu publicerade rapporten är att Västerbotteninvånarna de senaste åren rapporterar att de äter mindre kolhydrater och mer fett. Värst av allt anser författarna är att konsumtionen av smör och grädde ökat. Trots detta fortsätter kroppsvikten att öka i detta nordliga landskap i samma takt som förut. Och de senaste tre åren ses en ökning av kolesterolvärdena, påpekar de.

Detta båda observationer tar författarna som anledning till att misstänkliggöra så kallad LCHF-kost för att orsaka viktuppgång och högre kolesterolvärden. De hävdar att deras studiedata bevisar att sådan kosthållning vunnit mark i doktor Annika Dahlqvists hemtrakter och att detta nu riskerar att leda till att flera människor riskerar att dö av hjärtinfarkt.

Deras argumentation är visserligen intressant, men följer inte sedvanlig logik. Det orsakssamband som de menar föreligger förmår inte de data de åberopar bevisa.

De tar i första hand fasta på att totalkolesterol gått ner år efter år, för att sedan ha ökat. De redovisar andelen personer som tar kolesterolsänkande mediciner, men trots att den andelen ökat från år till år, tolkar de den genomsnittliga minskningen av kolesterolvärden under samma tid som ett resultat av att folk följt deras kostråd, snarare än att medicineringen under samma period ökat drastiskt. När värdena så ökat marginellt de senaste tre åren övertolkas detta. Författarna talar om skadliga nivåer trots att de genomsnittsliga kolesterolvärdena naturligtvis är normala. Inte heller redovisar de spridningsintervallen. Och framförallt bluffar de när de talar om risk för skadliga effekter eftersom de endast undersökt totalkolesterol, ett värde som vi numera vet att det över huvud taget inte korrelerar till hjärtkärlsjukdomsrisk.

När det gäller viktutvecklingen i Västerbotten har den ökat under hela den studerade perioden. Den ökade trots de kostråd författarna vill påstå är hälsosamma, och den ökade i genomsnitt under den period författarna tror att dessa kostråden trotsades.

Intressant nog redovisar man bara genomsnittet för hela befolkningen. Man redovisar inte vad som hände med kolesterolet eller vikten hos de som börjat äta mer fett och mindre kolhydrater, i jämförelse med dem som äter mer fettsnålt än förut, trots att de naturligtvis hade kunant räkna fram det. Man kan utgå ifrån att om sådana beräkningar har gjorts, skulle de slutsatser man ville dra, inte stödjas av data. Det är antagligen därför materialet presenteras på det sätt som skett.

Detta är ett typexempel på en studie som publicerats trots att den använda forskningsmetodiken inte går att använda för att bevisa något. Likväl citeras den i pressen och av Livsmedelsverket som om detta var vetenskap.

Så man kan undra varför den publicerades.

Då är det dags att titta i jävsdeklarationen.

Författarna uppger att de inte har något jäv att redovisa. Här bluffar de förstås.

Umeåprofessorerna Ingegerd Johansson och Göran Hallmans har ju kända band till livsmedelsindustrin och dess lobbyinggrupper som Swedish Nutrition Foundation (SNF) och har också tillhört Livsmedelsverkets expertgrupper.

Hallmans har varit konsult åt multinationella livsmedelsföretag som pastatillverkaren Barilla.

Ingegerd Johansson, professor i kariologi (inte kardiologi) var för övrigt den första från myndighetssverige som i ett brev försökte skrämma Dr Dahlqvist för att LCHF-kosten skulle strida mot ”Vetenskap och Beprövad Erfarenhet”. Bland hennes meriter noteras en märklig studie, där hon associerar fett i kosten med ökad risk för hål i tänderna, trots att alla tandläkare (och många läkare) vet att fett inte gynnar de bakterier som orsakar karies, utan att det är stärkelse och socker som laktobacillerna producerar sina frätande syror av. Sådana studier gillar förstås socker- och läskindustrin, som bidrar ekonomiskt till SNF, och deras ”experter”.

Den nu aktuella studien har alltså inget värde som vetenskapligt dokument. Den är en partinslaga att användas av grenar av livsmedelsindustrin i deras ständigt pågående lobbyingverksamhet, som dessutom kan användas för att skrämma konsumenter från att ändra sina kostvanor till det som är mer hälsosamt, nämligen mindre kolhydrater och mer naturligt fett.

  • Kommentarer(12)//blogg.ralfsundberg.se/#post11

Dör man av rött kött nu?

NutritionSkapad av Ralf Sundberg ons, mars 14, 2012 19:10:48
Drevet mot människans ursprungliga kostvanor fortsätter. Det senaste skrämskottet kom nu igår, då data från två studier slogs samman av gruppen kring Harvardforskarna Frank B Hu och Walter Willett, och publicerades i Archives of Internal Medicine.

Artikeln finns att läsa här: http://archinte.ama-assn.org/cgi/reprint/archinternmed.2011.2287

Redan innan artikeln ens fanns tillgänglig att läsa för oss forskare var pressen förberedd för att framföra det skrämmande budskapet: Du dör i förtid av rött kött i cancer, kärlsjukdom eller på annat sätt.

Men hur stor var riskökningen? Man räknade fram att den femtedel av de studerade personerna som åt mest kött hade 20 till 30 procent högre dödlighet. Det låter ju förfärligt skrämmande om man inte är van vid att granska sådana här studier men för den vane är det ingalunda imponerande. När man dessutom tittar på hur många som dog under studiens gång var dödligheten mycket låg. Faktum är att riskökningar av den här storleksordningen sällan beror på det som forskarna vill få oss att tro utan på annat som man bortsett från. I denna studien var det så att de som åt mest rött kött rökte mer, drack mer, motionerade mindre och åt mycket mer kalorier totalt. Det finns därför ingen anledning att låta sig skrämmas.

Hu och Willlett har gång på gång kommit fram till liknande slutsatser ur sina material, men oftast då för en diagnos i taget. Budskapet de framför ligger väl i linje med vad livsmedelsindustrin och jordbrukpolitikerna vill. Kött är dyrt. Det kräver större arbetsinsatser av människor och vinstmarginalen är låg.

Låt oss fråga oss vad rött kött är för något. I biologin talar vi om röd muskulatur och vit muskulatur. Röd muskulatur innehåller järn i ett ämne som heter myoglobin, och det gör muskulaturen mer uthållig. Röd muskulatur har fåglar i låren, medan vingarna är vit muskulatur. Den vita klarar snabbare och mer explosivt arbete och finns således i fåglars vingar, och krokodiler som använder sin starka kropp endast när de explosivt attackerar sitt byte har således vit muskulatur.

Men de här näringsforskarna bryr sig inte om biologiska definitioner. De har hittat på sin egen. Rött kött kommer från lamm, nötkreatur och gris. Även om det rör sig om rött kött från kycklinglår eller struts är det inte rött kött enligt deras definition.

Nå vad är det då som skulle vara skadligt i så kallat rött kött? Det har dessa forskare ingen aning om.

Finns det då någon skillnad mellan fågel och så kallat rött kött enligt denna icke biologiska definition som skulle kunna förklara varför?

Alla är varmblodiga och innehåller därför ungefär lika långa fettsyror och ungefär samma fördelning mellan mättade, omättade och fleromättade.

Idisslare har visserligen delvis annorlunda fettsyresammansättning och innehåller även fettsyror med udda kolatomer, men det har ju inte gris, så detta kan inte vara skillnaden vi söker.

Vad gäller balansen omega-6/omega-3 kan det inte finnas någon skillnad om djuren får samma foder. Detta består huvudsakligen av majs och vete numera. Möjligen kan man tänka sig att kyckling här i Sverige när de fick fiskmjöl och kycklingen inte smakade kyckling hade lite mer omega-3 från havet, men detta tror jag inte varit fallet i USA.

Är det då proteinet som skiljer djuren åt? Nej, det finns inga skillnader i aminosyrainnehåll av betydelse.

Är det järn? Willett och Hu har varit inne på att mängden järn i köttet skulle ha betydelse när de räknat på colorectal cancer, men något övertygande får de inte fram. Dessutom är det ju så att kyckling innehåller mer järn än lammkött, så det kan inte vara järnet heller.

Musslor och räkor innehåller för övrigt lika mycket järn som så kallat rött kött så vad hindrar att vi skulle klassificera dem som sådana tillsammans med struts och svärdfisk?

Vad gäller föroreningar och antibiotika i kycklingfabrikerna, för att inte tala om i den oetiska industriella kalkonproduktionen där dessa stackare nu har så stor mager bröstmuskulatur att benen inte bär upp dem och att de inte klarar parning utan insemineras , tror jag inte vi kan hitta något som skulle tala för att dessa köttslag ur hälsosynpunkt skulle vara bättre.

Är det någon smitta? Inget tyder på det heller hittills. Så vad är det då?

Det finns alltså ingen grund att tro på begreppet rött kött. Det är en medvetet konstruerad tankevilla. Att kyckling och annan fågel inte räknas som rött kött är en godtyckligt vald förutsättning för att räkna fram resultat som dessa.

Någon biologiskt rimlig förklaring finns inte.

Med andra ord handlar det om data dredging. Siffermanipulation. När man för ett par decennier sedan inte hittade något “önskvärt” samband mellan köttkonsumtion och sjuklighet, lyckades man räkna fram svaga samband om fågel räknades bort. Kanske detta initialt berodde på att ekonomiskt mest framgångsrika individer med bättre hälsa hade råd att äta sådan lyxmat innan den industriella produktionen kom igång? Vi kan bara spekulera.

När man så väl börjat marknadsföra begreppet “red meat” som en hälsorisk, påverkar man emellertid de som ingår i studierna, vad gäller inte bara hur de äter utan hur de rapporterar. Att så är fallet är tydligt i denna studie också eftersom konsumtionen av det så kallade röda köttet minskade efterhand som tiden gick. Vad de verkligen förtärt vet vi emellertid mindre om. Det finns en betydande osäkerhet i den här typen av studier som bygger på egenrapportering, och vad som rapporteras speglar till stor del just de fördomar vi forskare sprider via media.

Om man tittar i tabellerna finner man som ovan nämnt ytterligare en del märkligheter som stödjer detta. Således finns det en stark korrelation mellan framräknat kaloriintag och intag av portioner av så kallat rött kött. Och vi vet ju att högt kaloriintag korrelerar till dödlighet i välfärdssjukdomar eller hur?

En annan sak är betänklig. Portionsstorlekar anges godtyckligt och är för processed meats avsevärt mindre än whole meats. Två skivor bacon om 13 g blir en portion, liksom en wienerkorv om 45 g. Salami och andra pålägg räknas också som fler portioner per gram än rent kött. Vad leder det till statistiskt när korv och pålägg som intas med bröd räknas dubbelt? Hade det inte varit ärligare att redovisa per gram?

I diskussionen tar författarna upp tänkbara mekanismer och spekulerar då som förväntat om järn och myoglobin utan att då nämna att lamm innehåller mindre järn än kyckling, musslor och räkor. De tar också upp nitrat och nitrit som livsmedelstillsatser, men där röjer de sin okunskap genom att påstå att dessa skulle orsaka endotelial dysfunktion, alltså att blodkärlen skulle må sämre medan det är precis tvärtom! De har uppenbarligen inte läst arbetet de refererar till som säger att låga nitritnivåer i blodet ses vid endotelial dysfunktion. Vi vet ju att låga nivåer på nitrous oxide bidrar till diabetesgangrän och erektil dysfunktion.

Några orsakssamband kan alltså inte denna typ av studier bevisa. De är bara ett medel i den pågående kampen mellan olika ekonomiska intressen. Av någon anledning blir de hela tiden alltfler och refereras alltmer ingående i pressen. Rätt marknadsförda är de förstås en guldgruva för de forskare som sysslar med dem med hänsyn till de särintressen de redovisar eller låter bli.

Jag skriver inte detta för att försvara hög köttkonsumtion. För att bli friskare bör vi i västvärlden inte äta mer protein utan mindre kolhydrater och mer fett, även då fett av animaliskt ursprung som ju liknar det vår kroppar bildar under ideala förhållanden.

Dessutom tror jag det är en fördel att äta långt mer fisk och skaldjur än vad amerikaner gör, detta får inte chansen att tydligt framkomma i en studie utförd i USA där konsumtionen generellt är låg. Detta eftersom mängden omega-3 har en avgörande skillnad när det gäller hälsan, inte minst kardiellt men också vad gäller den mentala. Här finns det en vettig biologisk mekanism att hänga upp teoribygget på vilket inte epidemiologiska studier tillhandahåller. Vi behöver lika delar DHA och AA i hjärnan för optimal synapsfunktion, alltså för maximal tankesnabbhet.

Undermålig forskning kombinerad med bristande förståelse av biologin leder oss emellertid bara fel. Den gynnar bara vissa särintressen. Visst är det tröttande med all denna alarmism som nyhetsbyråer förmedlar på ett närmast reflektoriskt sätt och utan eftertanke om vilka intressen som kan ligga bakom.

  • Kommentarer(13)//blogg.ralfsundberg.se/#post10
Nästa »