Docent Ralf Sundberg kommenterar

Docent Ralf Sundberg kommenterar

Om denna blogg

I boken "Forskningsfusket" visas hur dagens kostråd kom att formas som ett resultat av de samhällsförhållanden och den vetenskapssyn som rådde efter andra världskrigets slut, då kunskapen om fetternas och kolesterolets roll för cellers funktion till stor del var okänd. Med nya forskningsrön inom läran om fetter, lipidomics, är ett paradigmskifte på gång inom näringslära och medicin. Här kan du följa händelseutvecklingen och debatten.

Tror du på Mephistofeles?

DiabetesSkapad av Ralf Sundberg fre, januari 17, 2014 17:21:21


Det sägs att djävulen kan visa sig i olika skepnader. En av dem är Mefistofeles, en arketyp från tysk folklore, som Goethe målande beskrev i Dr Faust. Om han finns? Så klart att han gör. Jag har ju själv mött honom.

Låt oss gå tillbaka i tiden, närmare bestäm till våren 2008. Professorn hade enträget bett mig om ett nytt möte.

Fyra månader tidigare hade han närmat sig mig med ett mycket inviterande leende i vimlet efter en spännande debatt, om vad människor med diabetes mår bäst av att äta. Mannen var slank, klädd i en grå välsittande kostym, åldern var obestämbar någonstans mellan 60 och 70. Han presenterade sig, och namnet var ingalunda okänt för mig, tvärtom. Vi måste träffas och prata, sa han, och plötsligt fick hans leende ansiktsuttryck ett drag, som på något sätt verkade bekant. Jag förhöll mig, som jag minns det ganska avvaktande, väl medveten om hans som jag trodde ”lilla” sidouppdrag för en stiftelse, som finansierar näringsforskning. Jag hade då ännu ingen aning om, hur stor han var i vissa kretsar. Anledningen till att jag hade hamnat där på Läkarstämman, var att företräda läkarkollegor och forskare, som kommit fram till att diabetiker ska avstå från socker och minska på stärkelsen i kosten, precis som läkare lärde ut förr. Jag fäktades tappert för att krossa sockerskålen.

Att diabetiker måste undvika socker och dra ner på kolhydraterna var självklart fram till mitten av 80-talet. Det råder ingen tvekan om det. Jag visste, eftersom ett av mina första sommarjobb som medicine kandidat ett årtionde innan kostråden ändrades var på en diabetesmottagning. En av diabetesläkarens främsta uppgifter på den tiden, när det knappt fanns mer än en handfull dietister, var att bevaka att patienterna åt rätt. Socker var absolut bannlyst. Max en potatis på tallriken, men gärna fett. Detta framgår också klart av äldre medicinsk litteratur.

Men vid 80-talets mitt hände något. Så här i efterhand kan jag föreställa mig det som om Mefistofeles plötsligt uppenbarade sig för en mängd unga läkare i karriären på en och samma gång. Vill du bli forskare? Vill du få framgång? Vill du få allt i livet du önskar dig? Signera här tack!

Och framgång följde dem. De disputerade och blev promoverade, blev ledamöter i nutritionskommittéer, fick lönsamma extraknäck och professorstitlar.

Låt oss ta fallet Jim Mann. Efter sitt första vetenskapliga arbete på uppdrag åt sockerindustrin i Sydafrika, som visade att det är lättare att gå ned i vikt om man undviker socker, befann han sig som genom ett trollslag vid Oxford-universitet. Han förväntades där göra några studier som visar att diabetiker utan problem kan äta mer kolhydrater och, ja varför inte socker? Studierna riggades genom att lära de nyblivna diabetikerna att glass och sötad konserverad frukt hörde till en traditionell lågkolhydratdiet, medan de som skulle lära sig den nya högkolhydratkosten fick låta bli sockret, det som är den enskilt starkaste faktorn för att framkalla sjukdomen hos de som har anlag. Inte förvånande togs studierna in i de finaste tidskrifterna, trots tydliga brister i metodik och felaktigt dragna slutsatser. Mefistofeles var nämligen i görningen lite varstans. Så gick karriären vidare till uppdrag som FN- och WHO-expert. För att inte tala om posten som ordförande i den expertgrupp som bestämmer riktlinjerna för kostråd till diabetiker i Europa med uppdraget att tona ner hälsofaran med socker.

Samma diaboliska uppenbarelse fick nog Dr Walther H. Glinsmann, som fick uppdraget av amerikanska Food and Drug Administration att undersöka om socker är en hälsofara. För att göra en lång historia något kortare – 215 sidor om än med så få referenser som 51 -, lyckades han med konststycket att med själva textmassans storlek dölja vetenskapen, genom att göra eventuella läsare utmattade. Denna FDA-rapport uppskattades och citerades mycket. Det gick även honom mycket väl, och idag visar han sig vara betald expert åt producenterna av High Fructose Corn Syrup.

Att Mefistofeles dök upp hos American Diabetes Association behöver vi inte tvivla på heller. Denna organisation gynnas ju av att fler behöver en diabetesläkare snarare än färre. Raden av sponsorer från livsmedels- och läkemedelsindustrin är nu närmast oändlig.

Med så många själar i sitt våld är det inte underligt att mörkrets herre lyckades förvrida människorna. Att kloka forskare rev itu kontraktsförslagen hade ingen effekt. Som exempelvis professor Gerald Reaven och hans forskargrupp som livligt protesterade med valida vetenskapliga argument. Det gick som det gick. Slaget var redan på förhand avgjort.

Så har det gått som det gått. Fetmaepidemin har antagit enorma proportioner, diabetesförekomsten förväntas stiga och Coca- Colas och läkemedelsindustrins aktieägare gläder sig.

För att återgå till historiens början. Så möttes vi då denna vårkväll för snart sex år sedan. Först efteråt förstod jag att även jag haft besök av en av Mefistofeles tjänare. Han försökte fresta mig och var ute efter min själ. Det är bara en sak jag grämer mig över när jag nu ser tillbaka på vårt möte. Det hade varit så mycket roligare och denna saga så mycket bättre, om jag hade fått se hela kontraktet och inte bara anat mig till de första raderna.

Ralf Sundberg, docent, och författare till boken Forskningsfusket







  • Kommentarer(9)//blogg.ralfsundberg.se/#post19