Docent Ralf Sundberg kommenterar

Docent Ralf Sundberg kommenterar

Om denna blogg

I boken "Forskningsfusket" visas hur dagens kostråd kom att formas som ett resultat av de samhällsförhållanden och den vetenskapssyn som rådde efter andra världskrigets slut, då kunskapen om fetternas och kolesterolets roll för cellers funktion till stor del var okänd. Med nya forskningsrön inom läran om fetter, lipidomics, är ett paradigmskifte på gång inom näringslära och medicin. Här kan du följa händelseutvecklingen och debatten.

"En ny svensk-amerikansk studie" eller hur man bluffar med statistik

NutritionSkapad av Ralf Sundberg tor, juni 28, 2012 19:37:55


Igår publicerades "en ny svenskamerikansk studie" i British Medical Journal. Som vanligt har medicinjournalisterna försprång, eftersom de medicinska tidskrifterna i förväg distribuerar intressanta artiklar för att väcka pressens intresse. Och igår gick mediasverige igång. Vilka rubriker!

Och nu idag säljer Aftonbladet lösnummer med en löpsedel där Anna, 46, från Åkersberga påstås ha fått stroke av LCHF-dieten.

Studien kan läsas här.

I morse gjorde jag mitt bästa i Nyhetsmorgon iTV4 för att förklara vad den "nya studien" egentligen handlar om. Du kan se inslaget här.

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon?title=ar_lchf-dieten_dodlig&videoid=2203066

På sex minuter hinner man inte med någon inträngande analys. Men efter att nu ha flugit tillbaka till Malmö är det dags att förklara lite mer.

Studien initierades av institutionen för medicinsk epidemiologi vid Karolinska Institutet åren 1991-92 genom att 96000 slumpvis utvalda kvinnor i åldrarna 30-49 år tillsändes en enkät och ett portofritt svarskuvert. Enkäten innehöll frågor om kost, motion, rökning. p-pilleranvändning, solvanor, ärftlighet för cancer m.m. Detaljer om detta återfinns på medicinjournalisten Bo Zachrissons blogg från 2007 här: http://blogg.passagen.se/millimetervagor/date/20070328

Ungefär 50000 svarade enligt institutionens hemsida, där man år 1999 ursäktade man sig för att inga rapporter genererats ur materialet på grund av bristande finansiering. Man hade höga ambitioner att kunna finna orsaker till inte bara hjärtkärlsjukdom utan även olika former av cancer, och 2006 lyckades man få anslag från Cancerfonden om 1 miljon kronor om året i tre år.

År 2007 publicerade Hans-Olov Adami och andra sin första rapport med titeln:Low carbohydrate–high protein diet and mortality in a cohort of Swedish women

Nu uppgavs att att 49261 kvinnor svarat. Man uteslöt de som inte svarat korrekt samt de som hade diabetes, hjärtsjukdom eller haft en cancerdiagnos. Man delade sedan in de återstående 42 237 kvinnorna efter hur mycket protein och kolhydrater de ätit enligt ett poängsystem. Vid en bestämd tidpunkt, i genomsnitt 12,3 år efter att de fyllt i denna enda enkät, redovisade författarna hur många kvinnor som dött. De ville då göra gällande att dödligheten i såväl cancer som hjärtkärlsjukdom fördubblades.

Detta ledde till en kraftig publicitet. Kvällstidningarna skrämdes. Dock höll vetenskapsjournalister som DN:s Karin Bojs och SvD:s Henrik Ennart sina huvuden kalla och noterade att dödligheten bland kvinnorna var så pass låg att det vore förhastat att dra några långtgående slutsatser baserat på denna studie. Själv uttalade jag mig på samma sätt i en intervju som sändes i den av Aftonbladet då ägda TV8. Vad jag framförallt betonade var att artikelförfattarna inte redovisade övriga siffror som hur fett- och kalorikonsumtion fördelade sig bland de som åt mest eller minst protein. Att dessa inte redovisades verkade minst sagt skumt.

Hur låg var dödligheten? Ja om man åt mest protein och minst kolhydrater var chansen att inte dö av hjärtkärlsjukdom 99, 58% att jämföra med de som åt minst protein och mest kolhydrater då överlevnadssiffran var 99,87. Skillnaden är så liten att det förefaller troligt att man valt tidpunkten just för att slumpen just då gynnade det budskap man kunde sälja i Sverige.

Hur vågar jag påstå det? Jo, garvade statistiker vet hur man manipulerar sina data. Och en del vågar avslöja hur det går till när man antingen lurar sig själv eller andra, där drivkraften kan vara oskyldigt önsketänkande eller av mer pekuniärt slag genom samverkan med kommersiella krafter. Adamis kollega John Ioannidis vid Harvard har tankeväckande skrivit om detta i PLOS Medicine med titeln "Why most published research findings are false".

I studier av detta slag, där skillnaderna mellan de undersökta grupperna är minimal är det inte minst tidpunkten för analysen som kan vara vald så att man får det resultat som önskas, eftersom resultaten vid en senare eller tidigare tidpunkt skulle kunna vara de motsatta. Därför är det inte vetenskapligt acceptabelt att presentera sina resultat så som Adami och medarbetare gjort. Man skulle istället ha visat så kallade Kaplan-Meier-kurvor som visar hur resultaten så som exempelvis dödlighet i hjärtkärlsjukdom förändras över tid, och inte bara vid ett tillfälle. Det skulle ha ökat trovärdigheten. Att just en så erfaren forskare som Adami som ju i ett otal andra publikationer redovisat sådan statistik avstår från det i detta sammanhang stärker ytterligare misstanken om att det rör sig om en skev studie.

I den studie som publicerades igår, fem år efter den förra valde man av oklar anledning att inkludera fler kvinnor än i den förra. Således utvärderade man denna gång 43396 kvinnor.

Denna gång uteslöt man inte de kvinnor som hade cancerdiagnos eller diabetes. Om man nu förra gången uteslöt diabetiker för att de har ökad risk för hjärtkärlsjukdom borde man i logikens namn gjort samma sak denna gång. Detta antyder att man gjort olika kalkyler med och utan diabetiker och att detta haft betydelse för utfallen. Således ytterligare indicier för att materialet manipulerats för att få fram önskvärda resultat.

Denna gång redovisar författarna resultaten 15,7 år efter att de fyllt i enkäten. Men några skillnader i dödlighet redovisar de inte denna gång. Vi kan därför utgå ifrån att sådana skillnader saknas, annars skulle de inte kunnat låta bli att nämna det. Istället redovisar de skillnader i de diagnoser kvinnorna fått baserat på samma typ av protein och kolhydratspoäng.

Således hade 1,3 % av kvinnorna bland de som enligt detta sätt att räkna ätit minst protein istället för kolhydrater att fått diagnosen kranskärlssjukdom i hjärtat, mot 1,9 procent bland de som ätit mest, en skillnad på 6 promille. Och för blodpropp i hjärnan var motsvarande siffror 0,4 mot 0,8 procent, en skillnad som man visserligen kan kalla en fördubbling, men som faktiskt bara är 4 promille. Vad gäller den allvarligaste formen av stroke, hjärnblödning, som var mer sällsynt fanns inga samband alls.

Skillnaderna i förekomst av hjärtsjukdom eller stroke i detta material är alltså så liten att inga slutsatser skulle kunna kan dras om ett eventuellt samband med protein eller kolhydratintag, inte ens om enkätuppgifterna var att lita på. Att det dessutom finns andra märkliga inslag som antyder att siffrorna kan vara manipulerade stärker inte precis förtroendet för denna forskargrupp som har band till den industrifinasierade expertbyrån Exponent och International LIfe Sciences Institute, som stöds av Coca-Cola, McDonalds, Unilever och Pfizer för att nämna några.

Varför blev då pressens reaktioner som de blev? Varför tror man att denna studie som inte ens undersökt några personer som ätit lågkolhydratkoster som Atkins eller LCHF skulle visa att dessa högfetts-, inte högproteinkoster skulle vara skadliga? Kanske ligger orsaken i att media som fenomen och samhällsföreteelse älskar den här typen av dramaturgi. Eller är det så att dagens medicinjournalister inte är tillräckligt slipade eller modiga när det gäller att ifrågasätta de mest tvivelaktiga alstren i publikationsfloden?

För övrigt kan det noteras att Walter Willett och medarbetare i Nurses Health Study redan 2007 kunde visa att kvinnor som äter mer protein inte har ökad risk för hjärtkärlsjukdom. Fast dessa hade ju fyllt i upprepade enkäter och följts i 20 år. Och de var dubbelt så många. Tänk om jag hade erinrat mig det lite tidigare. Tack till Ulf Jonasson som lade ut denna länk på Facebook alldeles nyss!

http://www.nejm.org/doi/full/10.1056/nejmoa055317

  • Kommentarer(6)//blogg.ralfsundberg.se/#post12

Den märkliga Västerbottenstudien

NutritionSkapad av Ralf Sundberg mån, juni 25, 2012 18:45:45

Härom veckan publicerades i Nutrition Journal en studie från det så kallade Västerbottenprojektet. Efter att ha läst artikeln och blivit förbluffad över vilka märkliga slutsatser författarna dragit ur sina siffror funderade jag över om det är värt att ödsla några ord om detta över huvud taget.

Men efter att Livsmedelsverket lovordat studien på sin hemsida känner jag mig tvungen att ta bladet från munnen.

Man kanske kan kalla det för en studie. Men vetenskap är det inte.

Studien återfinns här: http://www.nutritionj.com/content/pdf/1475-2891-11-40.pdf

Så här förhåller det sig. År 1985 påbörjades ett projekt i Norsjö kommun i Västerbotten, sedermera kallat Västerbottenprojektet. Man har bland slumpvis utvalda invånare gjort en kostenkät bland som följts upp med mätning av längd, vikt och ett enkelt kolesterolvärde.

Samtidigt har man försökt påverka invånarna till att äta mindre fett, mer kolhydrater och motionera mer. Vad som man kunnat konstatera är att invånarna då rapporterat att de ätit mindre fett och mer kolhydrater, deras kolesterolvärden har minskat något samt att deras vikt har börjat öka år från år. (Trots det sistnämnda tycker Livsmedelsverket att detta är en insats för folkhälsan!)

Vad som nu föranleder den nu publicerade rapporten är att Västerbotteninvånarna de senaste åren rapporterar att de äter mindre kolhydrater och mer fett. Värst av allt anser författarna är att konsumtionen av smör och grädde ökat. Trots detta fortsätter kroppsvikten att öka i detta nordliga landskap i samma takt som förut. Och de senaste tre åren ses en ökning av kolesterolvärdena, påpekar de.

Detta båda observationer tar författarna som anledning till att misstänkliggöra så kallad LCHF-kost för att orsaka viktuppgång och högre kolesterolvärden. De hävdar att deras studiedata bevisar att sådan kosthållning vunnit mark i doktor Annika Dahlqvists hemtrakter och att detta nu riskerar att leda till att flera människor riskerar att dö av hjärtinfarkt.

Deras argumentation är visserligen intressant, men följer inte sedvanlig logik. Det orsakssamband som de menar föreligger förmår inte de data de åberopar bevisa.

De tar i första hand fasta på att totalkolesterol gått ner år efter år, för att sedan ha ökat. De redovisar andelen personer som tar kolesterolsänkande mediciner, men trots att den andelen ökat från år till år, tolkar de den genomsnittliga minskningen av kolesterolvärden under samma tid som ett resultat av att folk följt deras kostråd, snarare än att medicineringen under samma period ökat drastiskt. När värdena så ökat marginellt de senaste tre åren övertolkas detta. Författarna talar om skadliga nivåer trots att de genomsnittsliga kolesterolvärdena naturligtvis är normala. Inte heller redovisar de spridningsintervallen. Och framförallt bluffar de när de talar om risk för skadliga effekter eftersom de endast undersökt totalkolesterol, ett värde som vi numera vet att det över huvud taget inte korrelerar till hjärtkärlsjukdomsrisk.

När det gäller viktutvecklingen i Västerbotten har den ökat under hela den studerade perioden. Den ökade trots de kostråd författarna vill påstå är hälsosamma, och den ökade i genomsnitt under den period författarna tror att dessa kostråden trotsades.

Intressant nog redovisar man bara genomsnittet för hela befolkningen. Man redovisar inte vad som hände med kolesterolet eller vikten hos de som börjat äta mer fett och mindre kolhydrater, i jämförelse med dem som äter mer fettsnålt än förut, trots att de naturligtvis hade kunant räkna fram det. Man kan utgå ifrån att om sådana beräkningar har gjorts, skulle de slutsatser man ville dra, inte stödjas av data. Det är antagligen därför materialet presenteras på det sätt som skett.

Detta är ett typexempel på en studie som publicerats trots att den använda forskningsmetodiken inte går att använda för att bevisa något. Likväl citeras den i pressen och av Livsmedelsverket som om detta var vetenskap.

Så man kan undra varför den publicerades.

Då är det dags att titta i jävsdeklarationen.

Författarna uppger att de inte har något jäv att redovisa. Här bluffar de förstås.

Umeåprofessorerna Ingegerd Johansson och Göran Hallmans har ju kända band till livsmedelsindustrin och dess lobbyinggrupper som Swedish Nutrition Foundation (SNF) och har också tillhört Livsmedelsverkets expertgrupper.

Hallmans har varit konsult åt multinationella livsmedelsföretag som pastatillverkaren Barilla.

Ingegerd Johansson, professor i kariologi (inte kardiologi) var för övrigt den första från myndighetssverige som i ett brev försökte skrämma Dr Dahlqvist för att LCHF-kosten skulle strida mot ”Vetenskap och Beprövad Erfarenhet”. Bland hennes meriter noteras en märklig studie, där hon associerar fett i kosten med ökad risk för hål i tänderna, trots att alla tandläkare (och många läkare) vet att fett inte gynnar de bakterier som orsakar karies, utan att det är stärkelse och socker som laktobacillerna producerar sina frätande syror av. Sådana studier gillar förstås socker- och läskindustrin, som bidrar ekonomiskt till SNF, och deras ”experter”.

Den nu aktuella studien har alltså inget värde som vetenskapligt dokument. Den är en partinslaga att användas av grenar av livsmedelsindustrin i deras ständigt pågående lobbyingverksamhet, som dessutom kan användas för att skrämma konsumenter från att ändra sina kostvanor till det som är mer hälsosamt, nämligen mindre kolhydrater och mer naturligt fett.

  • Kommentarer(12)//blogg.ralfsundberg.se/#post11

Dör man av rött kött nu?

NutritionSkapad av Ralf Sundberg ons, mars 14, 2012 19:10:48
Drevet mot människans ursprungliga kostvanor fortsätter. Det senaste skrämskottet kom nu igår, då data från två studier slogs samman av gruppen kring Harvardforskarna Frank B Hu och Walter Willett, och publicerades i Archives of Internal Medicine.

Artikeln finns att läsa här: http://archinte.ama-assn.org/cgi/reprint/archinternmed.2011.2287

Redan innan artikeln ens fanns tillgänglig att läsa för oss forskare var pressen förberedd för att framföra det skrämmande budskapet: Du dör i förtid av rött kött i cancer, kärlsjukdom eller på annat sätt.

Men hur stor var riskökningen? Man räknade fram att den femtedel av de studerade personerna som åt mest kött hade 20 till 30 procent högre dödlighet. Det låter ju förfärligt skrämmande om man inte är van vid att granska sådana här studier men för den vane är det ingalunda imponerande. När man dessutom tittar på hur många som dog under studiens gång var dödligheten mycket låg. Faktum är att riskökningar av den här storleksordningen sällan beror på det som forskarna vill få oss att tro utan på annat som man bortsett från. I denna studien var det så att de som åt mest rött kött rökte mer, drack mer, motionerade mindre och åt mycket mer kalorier totalt. Det finns därför ingen anledning att låta sig skrämmas.

Hu och Willlett har gång på gång kommit fram till liknande slutsatser ur sina material, men oftast då för en diagnos i taget. Budskapet de framför ligger väl i linje med vad livsmedelsindustrin och jordbrukpolitikerna vill. Kött är dyrt. Det kräver större arbetsinsatser av människor och vinstmarginalen är låg.

Låt oss fråga oss vad rött kött är för något. I biologin talar vi om röd muskulatur och vit muskulatur. Röd muskulatur innehåller järn i ett ämne som heter myoglobin, och det gör muskulaturen mer uthållig. Röd muskulatur har fåglar i låren, medan vingarna är vit muskulatur. Den vita klarar snabbare och mer explosivt arbete och finns således i fåglars vingar, och krokodiler som använder sin starka kropp endast när de explosivt attackerar sitt byte har således vit muskulatur.

Men de här näringsforskarna bryr sig inte om biologiska definitioner. De har hittat på sin egen. Rött kött kommer från lamm, nötkreatur och gris. Även om det rör sig om rött kött från kycklinglår eller struts är det inte rött kött enligt deras definition.

Nå vad är det då som skulle vara skadligt i så kallat rött kött? Det har dessa forskare ingen aning om.

Finns det då någon skillnad mellan fågel och så kallat rött kött enligt denna icke biologiska definition som skulle kunna förklara varför?

Alla är varmblodiga och innehåller därför ungefär lika långa fettsyror och ungefär samma fördelning mellan mättade, omättade och fleromättade.

Idisslare har visserligen delvis annorlunda fettsyresammansättning och innehåller även fettsyror med udda kolatomer, men det har ju inte gris, så detta kan inte vara skillnaden vi söker.

Vad gäller balansen omega-6/omega-3 kan det inte finnas någon skillnad om djuren får samma foder. Detta består huvudsakligen av majs och vete numera. Möjligen kan man tänka sig att kyckling här i Sverige när de fick fiskmjöl och kycklingen inte smakade kyckling hade lite mer omega-3 från havet, men detta tror jag inte varit fallet i USA.

Är det då proteinet som skiljer djuren åt? Nej, det finns inga skillnader i aminosyrainnehåll av betydelse.

Är det järn? Willett och Hu har varit inne på att mängden järn i köttet skulle ha betydelse när de räknat på colorectal cancer, men något övertygande får de inte fram. Dessutom är det ju så att kyckling innehåller mer järn än lammkött, så det kan inte vara järnet heller.

Musslor och räkor innehåller för övrigt lika mycket järn som så kallat rött kött så vad hindrar att vi skulle klassificera dem som sådana tillsammans med struts och svärdfisk?

Vad gäller föroreningar och antibiotika i kycklingfabrikerna, för att inte tala om i den oetiska industriella kalkonproduktionen där dessa stackare nu har så stor mager bröstmuskulatur att benen inte bär upp dem och att de inte klarar parning utan insemineras , tror jag inte vi kan hitta något som skulle tala för att dessa köttslag ur hälsosynpunkt skulle vara bättre.

Är det någon smitta? Inget tyder på det heller hittills. Så vad är det då?

Det finns alltså ingen grund att tro på begreppet rött kött. Det är en medvetet konstruerad tankevilla. Att kyckling och annan fågel inte räknas som rött kött är en godtyckligt vald förutsättning för att räkna fram resultat som dessa.

Någon biologiskt rimlig förklaring finns inte.

Med andra ord handlar det om data dredging. Siffermanipulation. När man för ett par decennier sedan inte hittade något “önskvärt” samband mellan köttkonsumtion och sjuklighet, lyckades man räkna fram svaga samband om fågel räknades bort. Kanske detta initialt berodde på att ekonomiskt mest framgångsrika individer med bättre hälsa hade råd att äta sådan lyxmat innan den industriella produktionen kom igång? Vi kan bara spekulera.

När man så väl börjat marknadsföra begreppet “red meat” som en hälsorisk, påverkar man emellertid de som ingår i studierna, vad gäller inte bara hur de äter utan hur de rapporterar. Att så är fallet är tydligt i denna studie också eftersom konsumtionen av det så kallade röda köttet minskade efterhand som tiden gick. Vad de verkligen förtärt vet vi emellertid mindre om. Det finns en betydande osäkerhet i den här typen av studier som bygger på egenrapportering, och vad som rapporteras speglar till stor del just de fördomar vi forskare sprider via media.

Om man tittar i tabellerna finner man som ovan nämnt ytterligare en del märkligheter som stödjer detta. Således finns det en stark korrelation mellan framräknat kaloriintag och intag av portioner av så kallat rött kött. Och vi vet ju att högt kaloriintag korrelerar till dödlighet i välfärdssjukdomar eller hur?

En annan sak är betänklig. Portionsstorlekar anges godtyckligt och är för processed meats avsevärt mindre än whole meats. Två skivor bacon om 13 g blir en portion, liksom en wienerkorv om 45 g. Salami och andra pålägg räknas också som fler portioner per gram än rent kött. Vad leder det till statistiskt när korv och pålägg som intas med bröd räknas dubbelt? Hade det inte varit ärligare att redovisa per gram?

I diskussionen tar författarna upp tänkbara mekanismer och spekulerar då som förväntat om järn och myoglobin utan att då nämna att lamm innehåller mindre järn än kyckling, musslor och räkor. De tar också upp nitrat och nitrit som livsmedelstillsatser, men där röjer de sin okunskap genom att påstå att dessa skulle orsaka endotelial dysfunktion, alltså att blodkärlen skulle må sämre medan det är precis tvärtom! De har uppenbarligen inte läst arbetet de refererar till som säger att låga nitritnivåer i blodet ses vid endotelial dysfunktion. Vi vet ju att låga nivåer på nitrous oxide bidrar till diabetesgangrän och erektil dysfunktion.

Några orsakssamband kan alltså inte denna typ av studier bevisa. De är bara ett medel i den pågående kampen mellan olika ekonomiska intressen. Av någon anledning blir de hela tiden alltfler och refereras alltmer ingående i pressen. Rätt marknadsförda är de förstås en guldgruva för de forskare som sysslar med dem med hänsyn till de särintressen de redovisar eller låter bli.

Jag skriver inte detta för att försvara hög köttkonsumtion. För att bli friskare bör vi i västvärlden inte äta mer protein utan mindre kolhydrater och mer fett, även då fett av animaliskt ursprung som ju liknar det vår kroppar bildar under ideala förhållanden.

Dessutom tror jag det är en fördel att äta långt mer fisk och skaldjur än vad amerikaner gör, detta får inte chansen att tydligt framkomma i en studie utförd i USA där konsumtionen generellt är låg. Detta eftersom mängden omega-3 har en avgörande skillnad när det gäller hälsan, inte minst kardiellt men också vad gäller den mentala. Här finns det en vettig biologisk mekanism att hänga upp teoribygget på vilket inte epidemiologiska studier tillhandahåller. Vi behöver lika delar DHA och AA i hjärnan för optimal synapsfunktion, alltså för maximal tankesnabbhet.

Undermålig forskning kombinerad med bristande förståelse av biologin leder oss emellertid bara fel. Den gynnar bara vissa särintressen. Visst är det tröttande med all denna alarmism som nyhetsbyråer förmedlar på ett närmast reflektoriskt sätt och utan eftertanke om vilka intressen som kan ligga bakom.

  • Kommentarer(13)//blogg.ralfsundberg.se/#post10

Cancer och stroke av rött kött och kolesterol?

NutritionSkapad av Ralf Sundberg lör, februari 25, 2012 13:59:32

Igår kunde man i Uppsala Nya Tidning läsa om en ny studie från avdelningen för nutritionsepidemiologi vid Karolinska Institutet.

http://www.unt.se/uppsala/omega-3-minskar-risken-for-stroke-1675789.aspx

Studien fann att långkedjiga omega-3-fetter minskade risken att få stroke, medan hör och häpna, mängden kolesterol i maten ökade risken. Å andra sidan fann studien inte att totala mängden fett, mängden mättat, enkelomättat eller totala mängden fleromättat fett och inte heller mängden vegetabiliskt omega-3-fett påverkade risken i någondera riktningen.

Med anledning av dessa fynd gör studiens ledare, Fil Dr Susanna Larsson följande uttalanden i tidningen:

"– Även om en studie där deltagarna själva valt sina matvanor aldrig säkert kan fastställa några orsakssamband talar dessa fynd starkt för att mycket av omega 3 i maten skyddar mot stroke, medan mycket kolesterol ökar risken, säger Susanna Larsson."

Artikeln fortsätter:

"Kolesterol finns endast i animaliska livsmedel som kött, inälvsmat, grädde, smör och ägg. Omega 3-fettsyror finns framför allt i fisk.

– Vi har tidigare visat att ett högt köttintag ökar risken för stroke och flera studier har visat att rött kött ökar risken för bland annat tjocktarmscancer. Det finns alltså flera skäl att dra ner på konsumtionen av kött, inälvsmat och feta mejeriprodukter."

Skall man tro på sådana forskare? Är detta vetenskap?

Låt oss först konstatera att det verkar som fil dr Larsson glömt att fisk är animaliskt och innehåller kolesterol. Vissa av våra källor de nyttiga omega-3-fetterna som räkor innehåller dessutom extremt stora mängder, men det glömde hon berätta. Likaså glömmer hon berätta att det inte finns något samband mellan kolesterolnivåer i blodet och risk för stroke i ett flertal andra studier. Samt att blodets kolesterolnivå inte heller påverkas av mängden kolesterol i födan. Bakom de statistiska sambanden hon räknat fram finns således antingen ett räknefel eller någon form av bias, snedvridning.

Trots att en nutritionsforskare borde veta bättre börjar hon glida ut i ren propaganda. Hon påstår att högt köttintag ökar risken för stroke, men faktum är att hon nyligen visat att så kallat rött kött inte ökade den totala risken att få stroke hos kvinnor. Arbetet finns att läsa här:

http://stroke.ahajournals.org/content/42/2/324.full.pdf+html.

Risken att få stroke i form av propp var dock en aning ökad i motsats till blödning och det passade man på att påpeka. Sett ur patientens perspektiv är dock propp att föredra framför blödning som skadar hjärnan mera, så om inte risken för stroke ökade totalt, bör man nog betrakta fynden som att köttkonsumtion borde uppmuntras

Och inte heller har hon kunnat hon visa att rött kött ökade risken för stroke hos hos män, men där lyckades hon med statistikens hjälp få fram att åtminstone konsumtion av "processat kött" skulle öka risken. Processat kött är korv och hög konsumtion av sådant hänger ju ihop med låg socioekonomisk status som vi vet påverkar risken. Artikeln finns som abstract här:

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21653800

Hon fortsätter sedan med att hänvisa till att studier visat att rött kött skulle öka risken för tjocktarmscancer. Men hennes egen studie visade inte det.

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15499619

Därför delade hon upp materialet i tre delar, proximala colon, distala colon och rectum. Men det är en godtycklig uppdelning. Colon indelas nämligen i fler delar i anatomin, ascendens, transversum, descendens, sigmoideum och rectum. Men genom sin godtyckliga indelning kunde man så vaska fram siffror på att rött kött ökade risken för cancer i "distala colon" fastän risken inte ökade för "proximala" eller rectum, dvs. ändtarmen.

Men nu till det riktigt roliga. Tidigare har hon från samma material (mammografikohorten) visat att fet mjölk, grädde och smör minskade risken för just tjocktarmscancer.

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16210722

Om det således fanns ett orsakssamband mellan konsumtion av rött kött och just tjocktarmscancer, skulle det i så fall kunna upphävas av att steka köttet i smör och servera en god bearnaisesås till.

Den här typen av studier är en del av den aldrig sinande strömmen av nyheter, som är ungefär lika mycket värda som statistiska studier på politikens områden. Man vaskar fram de siffror makthavarna vill ha. Vetenskap är det definitivt inte.

Just siffror av den här typen är högt begärliga för de bedrägliga fraktionerna inom kost- och läkemedelsindustrin just nu. Att artikeln kommit till som ett led i den pågående kampanjen för att skrämma oss för kolesterolet råder det ingen tvekan om.





  • Kommentarer(25)//blogg.ralfsundberg.se/#post9

Skadar fettrik kost hjärnan?

NutritionSkapad av Ralf Sundberg mån, februari 13, 2012 08:47:37

I debatten som sändes från TV4:s morgonstudio, inledde Professor Charlotte Erlansson-Albertsson (CEA) med att hävda att den diet som nu mer än 500.000 svenskar äter skulle vara skadlig för hjärnan. Man skulle ha sett skador i hypothalamus påstod hon.

Hennes påståenden är intressanta. Från CEA:s krets fick jag nyligen en studie, som tycks vara underlaget för hennes argumentation. I denna fann man mycket riktigt att råttor som åt en fettrik kost blev fetare än de som åter standardburfordret, och att dessa mycket riktigt uppvisade skador, glios i det center i hypothalamus som ansvarar för aptit- och viktreglering. Man hade sedan gjort en eftergranskning av Magnetröntgen- (MR)-bilder av feta människor från ett sjukhusarkiv, och fann att dessa uppvisade samma skador. Högintressant med andra ord.

Här är hela artikeln: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3248304/?tool=pubmed

Men för att förstå den här typen av studier rätt måste vissa frågor besvaras. Den viktigaste är: Vad innehöll den så kallade högfettskosten? Det uppgav nämligen inte artikeln. Men med hjälp av en identitetsbeteckning fann jag att den innehöll det här:

http://www.taconic.com/user-assets/Documents/Taconic_D12492.pdf

En hel del socker alltså. Absolut inte LCHF!

Det förklarar saken. Råttor är djur i människans närhet som genom evolutionen är anpassad till att äta fröer, på senare tid främst då från människans sädeslager. Råttan är lika lite evolutionärt anpassad som människor till en diet med högt sockerintag, som påverkar belöningssystemet, så för att få råttor att leva på flott sockrade man alltså detta och fick råttorna att gå upp i vikt. Socker består av lika delar glukos och fruktos. Fruktos kan inte användas av muskelceller utan ger förhöjda, skadliga blodnivåer, och mycket talar för att fruktos i sockret är det som ger upphov till de påvisade skadorna.

Att skador av denna typ ses hos människor som är feta, kan alltså inte användas som skrämselpropaganda mot LCHF. Vid det här laget vet vi att det är svårt att bli fet utan socker. Men förekomsten av skadorna kanske är en orsak till att en del har svårt att normalisera sin vikt, även med kolhydratreducerad kost som vanligen sänker insulinbildningen. Jag kommer att återkomma till det senare.


  • Kommentarer(21)//blogg.ralfsundberg.se/#post8

Debattartikel i UNT

SamhälleSkapad av Ralf Sundberg mån, februari 06, 2012 09:38:07





Under rubriken "Statiner gör mer skada än nytta", skriver idag jag och sex ytterligare forskare och läkare i Uppsala nya tidning. Artikeln är en replik på tre kardiologers utspel för ett par veckor sedan, som varnade patienter för att sluta ta kolesterolsänkande medicin. I spetsen för dessa var Björn Dahllöf, som Lars Werkö, hjärtprofessor, redan i början av 2000-talet anklagat för att låta industrins ärenden gå före patientnyttan.


Läs artikeln här:

http://www.unt.se/debatt/statiner-gor-mer-skada-an-nytta-1653445.aspx


  • Kommentarer(3)//blogg.ralfsundberg.se/#post7

Rött kött igen

SamhälleSkapad av Ralf Sundberg ons, februari 01, 2012 19:56:57


I Dagens Nyheter upprepas idag påståendet att så kallat rött kött skulle ge cancer i tjock- och ändtarm. Om detta skulle "alla forskare" var överens skriver ännu en av tidningens vetenskapsjournalister, denna gång apropå att Livsmedelsverket, vissa livsmedelsföretag och dietister oroar sig över att allt fler äter så kallad LCHF-kost.


Den osakliga skrämselpropagandan fortsätter alltså.


Man kan visserligen inte begära att vetenskapsjournalister skall känna till alla publicerade studier, men i en så här infekterad debatt kanske det varit på sin plats att fråga forskare som inte stöds av industrin om deras ståndpunkt.


Vi kan nämna ett faktum som totalt motbevisar denna hypotes. Det kommer från den kända EPIC-studien och är publicerat på Oxford-universitetets hemsida. Där jämförde man nämligen förekomsten av olika cancerformer hos vegetarianer med dem som äter kött. Då framkom det att risken för vegetarianer att få just cancer i tjock och ändtarm var högre än hos köttätare. Med andra ord, kött, rött eller inte, ökar inte risken för denna cancerform.


http://www.epic-oxford.org/publications/1506/cancer-risk-in-vegetarians




  • Kommentarer(3)//blogg.ralfsundberg.se/#post6

Kampanj mot lågkolhydratkost

SamhälleSkapad av Ralf Sundberg mån, januari 23, 2012 13:53:16
Mitt inlägg igår handlade om en stort uppslagen artikel i Dagens Nyheter som varnar för att rött kött skulle ge cancer. I artikeln citerar Karin Bojs nutritionsepidemiologen Alicja Wolk som felaktigt påstår att alla forskare skulle vara eniga om det, och refererar till ett dokument från 2007 från World Cancer Research Fund (WCRF), en stiftelse med nära band till den av den multinationella läkemedels-, livsmedelstillsats-, besprutnings-, utsädes- och livsmedelsindustrin ägda International Life Sciences Institute (ILSI). Jag tolkade utspelet som ett försök att misstänkliggöra lågkolhydratkost.


Intressant nog publicerades i går ett nära nog identiskt utspel i Bergens Tidende, där näringsforskaren Mette Helvik Morken vid Haukelands sjukhus, refererade till samma dokument från WCRF, och påstod att lågkolhydratkost skulle öka risken för tarmcancer.


http://sprek.bt.no/sprek/Derfor-kan-lavkarbo-gi-deg-kreft-i-tarmene-14309.html


Bergens Tidende köpte emellertid inte argumenten lika lätt som DN:s Karin Bojs utan lät lågkolhydratförepråkare som Fedon Lindberg, med dr Sofie Hexeberg och nutritionsforskaren Dag Viljen Polescynski uttala sig.


Två utspel samma dag med referens till samma dokument från 2007 tyder på att det rör sig om en orkestrerad kampanj i Skandinavien, med syfte att skrämma människor från att våga pröva lågkolhydratkost. Detta är sannolikt inte den första, och kommer väl inte att bli den sista kampanjen heller.


Här kan du läsa mer om hur osakligt utspelet är:


http://sprek.bt.no/sprek/sprek/--Lavkarbo-gir-ikke-kreft-14428.html#.Tx0l-z78VlU.facebook

  • Kommentarer(5)//blogg.ralfsundberg.se/#post5
« FöregåendeNästa »