NutritionSkapad av Ralf Sundberg tis, april 09, 2013 17:24:52
Igår kom nyheten via BBC, att forskare nu funnit länken mellan rött kött och kranskärlssjukdom i hjärtat.
Påståendena kommer från en översiktsartikel, e-publicerad i Nature Medicine, med ett imponerande författargarnityr inkluderande bl.a. Ronald M Krauss.
Denne fettforskningens gigant är mest känd för att ha visat att det är bara små täta LDL-partiklar som är associerade med hjärtkärlsjukdom. Han har också visat att konsumtion av mättade fettsyror minskar förekomsten av denna typ av av partiklar, medan sockerkonsumtion ökar den. I själva verket beror minskningen i storlek och därmed den möjliga farligheten av LDL, denna viktiga transportör på att det förelåg relativ brist på kolesterol i levern när de bildades.
Åter till den nu aktuella översiktsartikeln. Det påstås att mikrober i tarmen omvandlar l-karnitin, ett livsviktigt ämne som våra mitokondrier, muskler, nerver och hjärtan är beroende av, och som naturligtvis finns i kött från andra djur till trimethylamine-N-oxide (TMAO). Detta ämne, en gas, påstås påverka lipidmetabolismen på multipla sätt så att kolesterolet ökar och våra artärer täpps till enligt pressmeddelandet från Cleveland Clinics http://www.eurekalert.org/pub_releases/2013-04/cc-ccr040513.php
Länk till artikeln finns här: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23563705
Naturligtvis handlar detta om rena spekulationer, dessutom på mycket lösa grunder.
TMAO har multipla biologiska effekter enligt 139 publikationer listade på PubMed. Påverkar proteinveckning bland annat. Men en sökning på TMAO och cholesterol ger endast 7 träffar, varav endast ett arbete skulle ha kunnat ha relevans, där makaker matats med med en högfetts-högkolesteroldiet. Jag har bara läst abstract. Men vis av rått- och musforskning vet jag att sådana här dieter endast fördrages hos dessa djur om de är rejält sockrade.
Vidare. Hos människan ser man en ökning av karnitin i blodet hos hjärtsjuka personer. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22622056. Författarna vill därför göra gällande att detta orsakats av rött kött. Jag menar att det är troligare socker som orsakar förändringar i karnitinpoolen.
Så här är det nämligen. Hjärtmuskulaturen föredrar fria fettsyror och ketoner som bränsle framför glukos. Den vanliga muskulaturen bränner normalt glukos först eftersom höga glukosnivåer i blodet är skadliga, därefter fettsyror.
Karnitin har i uppgift att transportera in långa fettsyror i mitokondrierna, cellernas kraftverk. Om ditt huvudsakliga bränsle är glukos, därför att du äter för mycket socker och snabba kolhydrater, får du höga nivåer av insulin. Detta hormon stoppar frisättningen av fettsyror från din fettväv, lagrar istället fett och stoppar användningen av fettsyror i musklerna. Faktum är att det karnitin som då strömmar ut från muskulaturen i hög grad är bundet till fettsyror som palmitat, vars nivåer stiger vid insulinresistens, alltså begynnande diabetes typ II. Allt talar således för att förhöjda karnitinnivåer är kopplat till för hög sockerkonsumtion.
Som vanligt förhastade slutsatser. Som basuneras ut för att de är politiskt korrekta för livsmedels- och läkemedelsindustrin samt för den nu aktuella globala jordbrukspolitiken.
Vill du veta sanningen om hur viktigt karnitin är för vår ämnesomsättning, läs här:
Translating the basic knowledge of mitochondrial functions to metabolic therapy: role of L-carnitine
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3590819/
NutritionSkapad av Ralf Sundberg tis, mars 19, 2013 18:18:39Min vän Zoe Harcombe tillhör de mest aktiva bloggarna i Storbritannien inom paleokost/ low carb. Här en länk till en nypublicerad artikel om problemen med de nuvarande kostråden. Här förklaras varför industriellt processad mat på olika sätt leder till sämre hälsa, bland annat på grund av tillsatt socker och fleromättade växtoljor.
http://www.scirp.org/journal/PaperDownload.aspx?paperID=28741
SamhälleSkapad av Ralf Sundberg tis, mars 19, 2013 16:18:05
För att ytterligare befästa myten om att kolesterol skulle
vara farligt har framförallt läkemedelsbolaget Pfizer satsat
marknadsföringsmedel på att inrätta professurer vid många universitet, och särskilt
då i ämnet kardiovaskulär prevention, som
innebär förebyggande behandling mot hjärtkärlsjukdom. Detta initiativ
uppskattas säkert av många universitet och sjukvårdshuvudmän, eftersom det
innebär ett tillskott till budgeten, men syftet bakom satsningen är förstås att
Pfizer vill sälja mer läkemedel. Förfarandet tjänar ytterligare ett syfte. De personer
som tacksamt tar emot dessa professorstitlar som de annars knappast varit
kvalificerade för och dessutom får sin verksamhet finansierad av Pfizer hamnar
i en beroendeställning. Därför ser de
det sedan som sin uppgift att stå upp för kolesterolhypotesen, när denna
kritiseras av mer seriösa forskare.. Med
en professorstitel kan dessa personer sedan röra sig självsäkert i media och få
tilltro till nästan vad de säger, eftersom media så gott som alltid intar en
beundrande attityd och tilldelar professorer expertroller även i frågor som
ligger lite vid sidan om professorns egentliga ämne. För när en professor säger
något obegripligt, tolkas detta bara som att det som sägs är alltför svårt för
vanliga människor att förstå, och inte som det många gånger borde: Att det
dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.
Den 7 januari 2008 invigdes en så kallad livsstilsmottagning
vid Sveriges mest prestigefyllda medicinska institution, nämligen Karolinska
institutet. Professor i kardiovaskulär prevention vid denna är allmänläkaren
Mai-Lis Hellénius, som utnämndes 30
oktober 2007. Bland sina övriga meriter kan Hellénius räkna att hon sitter i
Swedish Nutrition Foundations (SNF) forskningsråd. SNF har tidigare bidragit
till att finansiera hennes forskning. Dessutom sitter hon i Livsmedelsverkets
expertgrupp för kostfrågor, tillsammans med sin make Tommy Cederholm, som är
professor i nutrition i Uppsala och dessutom styrelseledamot i SNF. Professor Hellénius
verksamhet vid Karolinska universitetssjukhuset beskrivs på sjukhusets hemsida
så här:
” i form
av gruppträffar kommer livsstilsmottagningen att arbeta med patienternas
fysiska aktivitet, matvanor, nikotin- och alkoholbruk samt stress. Före och
efter "livsstilskursen" kontrolleras patienternas vikt, midjemått
(bukfetma), blodtryck, blodfetter, blodsocker och livskvalitet (inklusive
mat- och motionsvanor). Livsstilsmottagningen ska sträva efter att lyfta fram
det friska och lusten i att röra sig och att äta både gott och bra.
Många studier visar att sjukvården kan bli mycket bättre på
att behandla bakomliggande faktorer till hjärt- och kärlsjukdom – det vill säga
höga blodfetter, högt blodtryck, högt blodsocker, okänslighet för insulin,
övervikt, bukfetma, med mera. Alla dessa faktorer är starkt kopplade till vår
livsstil.
I svenska och internationella dokument har livsstilen numera
en central plats både vad gäller att förebygga och att behandla hjärt- och
kärlsjukdomar. Den vetenskapliga grunden är god, men fortfarande satsas
förhållandevis lite på detta. Enligt nya svenska hälsoekonomiska studier kan
satsning på livsstilsarbete dessutom innebära en ekonomisk besparing för
vården. Livsstilsmottagningen stöds av externa projektmedel från
läkemedelsföretaget Pfizer.”
Eftersom Pfizer säljer läkemedel som sänker kolesterol ,
högt blodtryck och blodsockret vid diabetes, läkemedel för rökavvänjning och
för sexuell lust (Viagra), kan denna mottagning sägas vara ett mycket
illustrativt exempel på hur läkemedelsföretag genom denna typ av partnerskap
med ett känt universitetssjukhus funnit ett kreativt och samtidigt diskret sätt
att marknadsföra sina produkter.
Mottagningen marknadsför en livsstil med fettsnål mat, som
på sikt faktiskt ökar risken för just de sjukdomar Pfizers läkemedel självklart
inte botar men ändå används för oftast under resten av livet hos de som fått
diagnoserna. Eftersom professor Hellénius egen forskning visat att minskat
fettintag hos medelålders män gav mindre midjemått används denna som exempel i
mottagningens livsstilsinformation. Ja, de män som undersöktes vid Sollentuna
vårdcentral som åt 3-4 skivor mindre ost om dagen motsvarande en minskning på
10 gram fett eller 90 kalorier från fett hade verkligen 1,3 cm mindre midjemått
efter ett halvår i Hellénius studie. En centimeter är emellertid så lite att
det ryms inom marginalen för mätfel och därför är ju hälsoeffekten i
ärlighetens namn noll av ett sådant så kallat livsstilsråd. Att vi numera vet
från större och bättre genomförda studier över längre tid att fettsnål kost ger
försämrade blodfetter och på sikt ökar viktuppgången och diabetesrisken låter
professor Hellénius förstås bli att berätta, när Pfizers professionella marknadsförare
ordnar intervjuer med media. Som exempel kan nämnas artikeln ” Livsstilsarbete
vinner terräng” i tidskriften Praktikan från
vårdföretaget Praktikertjänst där jag är anställd. Där minskar dessutom midjemåttet
hos de medelålders männen i hennes studie till imponerande två centimeter
istället för en. Och det var ju nästan sant. Professorer som lärt sig konsten
att nästan säga sanningen, men inte hela sanningen är förstås drömmen för de kommersiella
krafter som har dem i sitt grepp.
Pfizer tog initiativ till att starta en livsstilsmottagning
i Vetlanda i samarbete med Jönköpings läns landsting. Den invigdes i oktober
2008, och i samband med detta föreläste just professor Hellénius. På Pfizers
hemsida kan man läsa hur denna mottagning fungerar:
” – Det övergripande syftet är att all personal
på Vetlanda vårdcentral ska bidra till en starkare hälsoorientering och således
till en effektivare hälso- och sjukvård, säger Marie [Rooth, projektledare].
Livsstilsmottagningen är ett verktyg och stöd till övriga professioner för att
förverkliga detta. Enligt nya rekommendationer ska livsstilsförändringar alltid
ingå som en del av behandling vid vissa diagnoser som exempelvis hypertoni
[högt blodtryck]. Nu har vi en organisation som på ett bättre sätt följer upp
resultaten. Sjuksköterskorna ser till att målvärden uppnås genom att stödja
patienten till livsstilsförändringar samt ansvarar för titrering av läkemedel
(hypertoni, hjärtsvikt, diabetes, hyperlipidemi).
– I det nationella
kvalitetsregistret för diabetiker (NDR) kan vi se att vår enhets resultat
förbättrats, avseende målblodtryck med upp till 10 procent på bara tre månader.
Det visar på en stor potential till förbättring när man jobbar strukturerat.”
”Titrering av läkemedel”, det vill säga utprovning och dosering
utförs således av sjuksköterskor i stället för av läkare i Vetlanda. Dessa sjuksköterskor
har specialutbildats av läkemedelsbolaget Pfizer i att följa behandlingsrekommendationer
från expertgrupper, och fördelen med detta är att dessa genom en lägre
utbildningsnivå saknar den skepticism och de bromsar som läkare har med sig
från sin grundutbildning där ämnen som fysiologi och biokemi ingår. Sjuksköterskorna
har dessutom bättre träning i att följa direktiv uppifrån. Det vore också
underligt om det inte skulle vara just Pfizers läkemedel som i första hand
används, eftersom dessa nu är det som man i Vetlanda associerar till när man
tänker på livsstil, förutom mat och motion. Och det handlar inte bara om
enstaka mediciner utan läkemedel för högt blodtryck, hjärtsvikt, diabetes och
kolesterolsänkande statiner. Så sparas det värdefull tid och Vetlandaläkarna
kan därför i lugn och ro ägna sig åt viktigare uppgifter än patienterna, som
exempelvis administration, personalmöten och kontemplation över senaste
golfrundorna.
Just nu planerar Mai-Lis Hellenius för en utbildning om
fetter, den så kallade Fettskolan
som är ett samarbetsprojekt mellan Stockolms Läns Landsting och Livstilsmottagningen
(läs Pfizer). Gud bevare oss! Det alltmer långtgående korporativistiska samarbetet
mellan vår offentligfinansierade sjukvård och kommersiella krafter går för
långt. Stackars kollegor i sjukvården som kommer att vilseledas och stackars deras
patienter.
NutritionSkapad av Ralf Sundberg sön, december 16, 2012 09:36:23
Sedan mer än ett decennium använder vi begreppet evidensbaserad medicin. Begreppet innebär att föratt en behandling skall rekommenderas, bör den ha genomgått en vetenskaplig utvärdering. Det finns olika grader av evidens beroende på vilken typ av studier som utvärderat metoden ifråga. Högst evidensgrad har kontrollerade randomiserade studier, det vill säga studier där exempelvis ett läkemedel jämförts med en verkningslös "dummy", det vill säga placebo eller "sockerpiller", på ett sådant sätt att varken forskare eller patient vet vilket patienten fått förrän studien avslutats.
Idag publicerades en sådan studie av någorlunda hög kvalitet i Nutrition Journal http://www.nutritionj.com/content/pdf/1475-2891-11-110.pdf
med titeln "Participant experiences from chronic administration of a multivitamin versus
placebo on subjective health and wellbeing: a double-blind qualitative analysis
of a randomised controlled trial". Studien har tillkommit genom ett samarbete mellan tre universitet på Nya Zeeland och National Institute of Integrative Medicine i Hawthorn, Australien.
182 deltagare enrollerades och lottades till att antingen få ett kosttillskott med vitaminer, mineraler och örter, däribland gingko biloba och ginseng, eller placebo. 114 fullföljde studien, som pågick 16 veckor, som med hjälp av skattningsskalor utvärderade bland annat upplevd energinivå och stämningsläge. Utöver detta djupintervjuades försökspersonerna om hur de upplevt behandlingen. 15,1% av de som erhöll aktiv substans rapporterade förbättrad energinivå och stämningsläge, vilket var signifikant, p=0,027.
Det bör knappast förvåna att kosttillskott har positiva effekter på parametrar som just upplevd energi och stämningsläge. Cellernas maskineri är beroende av optimal tillförsel av i synnerhet mineraler och spårämnen för att enzymerna skall vara funktionella. En svaghet i studien är dock att den inte ger möjlighet att utvärdera huruvida detta förklarar resultaten, eller om det är stimulantia som ginseng och gingko biloba som utövat den största effekten.
Ett är dock säkert, att rekommendera kosttillskott som dessa, kan nu inte längre påstås sakna vetenskaplig evidens.
NutritionSkapad av Ralf Sundberg lör, juni 30, 2012 10:02:45
Allt fler forskare och och en allt större del av allmänheten börjar inse att socker kanske är vårt största hälsoproblem.
Alla kolhydrater är nämligen inte lika. Framförallt är det skillnad mellan glukos och fruktos.
De svenska forskarna Folke Lindgärde, Bengt Vessby och Bo Ahren undersökte kostvanor hos kvinnor hos ett sydamerikanskt naturfolk och jämförde med en grupp indiankvinnor som levde i slummen i Lima. Båda grupperna åt mestadels kolhydrater och så extremt lite fett som 20 % av kalorierna. Medan de indiankvinnor som inte exponerats för jordbrukssamhällets produkter varken blev feta eller utvecklade diabetes, så hade de fattiga kvinnor som åt den moderna kosten en mycket hög förekomst av bukfetma och diabetes, något som ökade trots att de efter fem års observation minskat något i vikt.
I ena fallet ger en fettsnål kolhydratrik kost inte metabola syndromet och diabetes, i det andra fallet ses en fullständig explosion.
Enda förklaringen måste vara att kolhydratkällorna inte var densamma. Naturfolket åt varken spannmål eller socker.
Vad gäller spannmål vet vi att dagens vete inte är detsamma som det som din mor eller mormor bakade med för trettio år sedan. Proteinhalten är väsentligt lägre och stärkelseinnehållet är högre, varför nivåerna av det fettbildande hormonet insulin blir högre av det bröd som bakas idag. Men även glutenproteinerna har förändrats av den omfattande växtförädlingen, något som lett till att glutenintolerans blivit dubbelt så vanligt i befolkningen. Glutenintolerans är sannolikt bara toppen på isberget. Mycket tyder på att dagens gluten har negativa hälsoeffekter på långt fler människor genom att vara inflammationsdrivande.
Sockerarten fruktos kanske dock är det största hälsoproblemet. Många luras av att fruktos inte höjer blodsockret, alltså blodglukos och därmed har ett lågt GI, men det är tyvärr en överförenkling som missar det väsentliga. När vi äter socker höjs nämligen blodets halt av fruktos. Denna sockerart är sju gånger mer reaktiv än glukos och bildar så kallade Advanced Glycaemic End products genom att förena sig med proteiner, vilka därmed inte fungerar optimalt i sina olika biologiska uppgifter. Att vi glömt bort fruktos beror på att vi inte rutinmässigt mäter det!
I videoinslaget här http://www.youtube.com/watch?v=sXhKQEdIDa0
kan du lära dig mycket om varför fruktos bör betraktas som ett gift som långsamt försämrar vår hälsa.
NutritionSkapad av Ralf Sundberg tor, juni 28, 2012 19:37:55
Igår publicerades "en ny svenskamerikansk studie" i British Medical Journal. Som vanligt har medicinjournalisterna försprång, eftersom de medicinska tidskrifterna i förväg distribuerar intressanta artiklar för att väcka pressens intresse. Och igår gick mediasverige igång. Vilka rubriker!
Och nu idag säljer Aftonbladet lösnummer med en löpsedel där Anna, 46, från Åkersberga påstås ha fått stroke av LCHF-dieten.
Studien kan läsas här.
I morse gjorde jag mitt bästa i Nyhetsmorgon iTV4 för att förklara vad den "nya studien" egentligen handlar om. Du kan se inslaget här.
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon?title=ar_lchf-dieten_dodlig&videoid=2203066
På sex minuter hinner man inte med någon inträngande analys. Men efter att nu ha flugit tillbaka till Malmö är det dags att förklara lite mer.
Studien initierades av institutionen för medicinsk epidemiologi vid Karolinska Institutet åren 1991-92 genom att 96000 slumpvis utvalda kvinnor i åldrarna 30-49 år tillsändes en enkät och ett portofritt svarskuvert. Enkäten innehöll frågor om kost, motion, rökning. p-pilleranvändning, solvanor, ärftlighet för cancer m.m. Detaljer om detta återfinns på medicinjournalisten Bo Zachrissons blogg från 2007 här: http://blogg.passagen.se/millimetervagor/date/20070328
Ungefär 50000 svarade enligt institutionens hemsida, där man år 1999 ursäktade man sig för att inga rapporter genererats ur materialet på grund av bristande finansiering. Man hade höga ambitioner att kunna finna orsaker till inte bara hjärtkärlsjukdom utan även olika former av cancer, och 2006 lyckades man få anslag från Cancerfonden om 1 miljon kronor om året i tre år.
År 2007 publicerade Hans-Olov Adami och andra sin första rapport med titeln:Low carbohydrate–high protein diet and mortality in a cohort of Swedish women
Nu uppgavs att att 49261 kvinnor svarat. Man uteslöt de som inte svarat korrekt samt de som hade diabetes, hjärtsjukdom eller haft en cancerdiagnos. Man delade sedan in de återstående 42 237 kvinnorna efter hur mycket protein och kolhydrater de ätit enligt ett poängsystem. Vid en bestämd tidpunkt, i genomsnitt 12,3 år efter att de fyllt i denna enda enkät, redovisade författarna hur många kvinnor som dött. De ville då göra gällande att dödligheten i såväl cancer som hjärtkärlsjukdom fördubblades.
Detta ledde till en kraftig publicitet. Kvällstidningarna skrämdes. Dock höll vetenskapsjournalister som DN:s Karin Bojs och SvD:s Henrik Ennart sina huvuden kalla och noterade att dödligheten bland kvinnorna var så pass låg att det vore förhastat att dra några långtgående slutsatser baserat på denna studie. Själv uttalade jag mig på samma sätt i en intervju som sändes i den av Aftonbladet då ägda TV8. Vad jag framförallt betonade var att artikelförfattarna inte redovisade övriga siffror som hur fett- och kalorikonsumtion fördelade sig bland de som åt mest eller minst protein. Att dessa inte redovisades verkade minst sagt skumt.
Hur låg var dödligheten? Ja om man åt mest protein och minst kolhydrater var chansen att inte dö av hjärtkärlsjukdom 99, 58% att jämföra med de som åt minst protein och mest kolhydrater då överlevnadssiffran var 99,87. Skillnaden är så liten att det förefaller troligt att man valt tidpunkten just för att slumpen just då gynnade det budskap man kunde sälja i Sverige.
Hur vågar jag påstå det? Jo, garvade statistiker vet hur man manipulerar sina data. Och en del vågar avslöja hur det går till när man antingen lurar sig själv eller andra, där drivkraften kan vara oskyldigt önsketänkande eller av mer pekuniärt slag genom samverkan med kommersiella krafter. Adamis kollega John Ioannidis vid Harvard har tankeväckande skrivit om detta i PLOS Medicine med titeln "Why most published research findings are false".
I studier av detta slag, där skillnaderna mellan de undersökta grupperna är minimal är det inte minst tidpunkten för analysen som kan vara vald så att man får det resultat som önskas, eftersom resultaten vid en senare eller tidigare tidpunkt skulle kunna vara de motsatta. Därför är det inte vetenskapligt acceptabelt att presentera sina resultat så som Adami och medarbetare gjort. Man skulle istället ha visat så kallade Kaplan-Meier-kurvor som visar hur resultaten så som exempelvis dödlighet i hjärtkärlsjukdom förändras över tid, och inte bara vid ett tillfälle. Det skulle ha ökat trovärdigheten. Att just en så erfaren forskare som Adami som ju i ett otal andra publikationer redovisat sådan statistik avstår från det i detta sammanhang stärker ytterligare misstanken om att det rör sig om en skev studie.
I den studie som publicerades igår, fem år efter den förra valde man av oklar anledning att inkludera fler kvinnor än i den förra. Således utvärderade man denna gång 43396 kvinnor.
Denna gång uteslöt man inte de kvinnor som hade cancerdiagnos eller diabetes. Om man nu förra gången uteslöt diabetiker för att de har ökad risk för hjärtkärlsjukdom borde man i logikens namn gjort samma sak denna gång. Detta antyder att man gjort olika kalkyler med och utan diabetiker och att detta haft betydelse för utfallen. Således ytterligare indicier för att materialet manipulerats för att få fram önskvärda resultat.
Denna gång redovisar författarna resultaten 15,7 år efter att de fyllt i enkäten. Men några skillnader i dödlighet redovisar de inte denna gång. Vi kan därför utgå ifrån att sådana skillnader saknas, annars skulle de inte kunnat låta bli att nämna det. Istället redovisar de skillnader i de diagnoser kvinnorna fått baserat på samma typ av protein och kolhydratspoäng.
Således hade 1,3 % av kvinnorna bland de som enligt detta sätt att räkna ätit minst protein istället för kolhydrater att fått diagnosen kranskärlssjukdom i hjärtat, mot 1,9 procent bland de som ätit mest, en skillnad på 6 promille. Och för blodpropp i hjärnan var motsvarande siffror 0,4 mot 0,8 procent, en skillnad som man visserligen kan kalla en fördubbling, men som faktiskt bara är 4 promille. Vad gäller den allvarligaste formen av stroke, hjärnblödning, som var mer sällsynt fanns inga samband alls.
Skillnaderna i förekomst av hjärtsjukdom eller stroke i detta material är alltså så liten att inga slutsatser skulle kunna kan dras om ett eventuellt samband med protein eller kolhydratintag, inte ens om enkätuppgifterna var att lita på. Att det dessutom finns andra märkliga inslag som antyder att siffrorna kan vara manipulerade stärker inte precis förtroendet för denna forskargrupp som har band till den industrifinasierade expertbyrån Exponent och International LIfe Sciences Institute, som stöds av Coca-Cola, McDonalds, Unilever och Pfizer för att nämna några.
Varför blev då pressens reaktioner som de blev? Varför tror man att denna studie som inte ens undersökt några personer som ätit lågkolhydratkoster som Atkins eller LCHF skulle visa att dessa högfetts-, inte högproteinkoster skulle vara skadliga? Kanske ligger orsaken i att media som fenomen och samhällsföreteelse älskar den här typen av dramaturgi. Eller är det så att dagens medicinjournalister inte är tillräckligt slipade eller modiga när det gäller att ifrågasätta de mest tvivelaktiga alstren i publikationsfloden?
För övrigt kan det noteras att Walter Willett och medarbetare i Nurses Health Study redan 2007 kunde visa att kvinnor som äter mer protein inte har ökad risk för hjärtkärlsjukdom. Fast dessa hade ju fyllt i upprepade enkäter och följts i 20 år. Och de var dubbelt så många. Tänk om jag hade erinrat mig det lite tidigare. Tack till Ulf Jonasson som lade ut denna länk på Facebook alldeles nyss!
http://www.nejm.org/doi/full/10.1056/nejmoa055317
NutritionSkapad av Ralf Sundberg mån, juni 25, 2012 18:45:45Härom veckan
publicerades i Nutrition Journal en studie från det så kallade
Västerbottenprojektet. Efter att ha läst artikeln och blivit förbluffad över
vilka märkliga slutsatser författarna dragit ur sina siffror funderade jag över
om det är värt att ödsla några ord om detta över huvud taget.
Men efter att Livsmedelsverket lovordat
studien på sin hemsida känner jag mig tvungen att ta bladet från munnen.
Man kanske kan kalla det för en studie.
Men vetenskap är det inte.
Studien återfinns här: http://www.nutritionj.com/content/pdf/1475-2891-11-40.pdf
Så här förhåller det sig. År 1985
påbörjades ett projekt i Norsjö kommun i Västerbotten, sedermera kallat
Västerbottenprojektet. Man har bland slumpvis utvalda invånare gjort en
kostenkät bland som följts upp med mätning av längd, vikt och ett enkelt
kolesterolvärde.
Samtidigt har man försökt påverka
invånarna till att äta mindre fett, mer kolhydrater och motionera mer. Vad som
man kunnat konstatera är att invånarna då rapporterat att de ätit mindre fett
och mer kolhydrater, deras kolesterolvärden har minskat något samt att deras
vikt har börjat öka år från år. (Trots det sistnämnda tycker Livsmedelsverket
att detta är en insats för folkhälsan!)
Vad som nu föranleder den nu publicerade
rapporten är att Västerbotteninvånarna de senaste åren rapporterar att de äter
mindre kolhydrater och mer fett. Värst av allt anser författarna är att
konsumtionen av smör och grädde ökat. Trots detta fortsätter kroppsvikten att
öka i detta nordliga landskap i samma takt som förut. Och de senaste tre åren
ses en ökning av kolesterolvärdena, påpekar de.
Detta båda observationer tar författarna
som anledning till att misstänkliggöra så kallad LCHF-kost för att orsaka
viktuppgång och högre kolesterolvärden. De hävdar att deras studiedata bevisar
att sådan kosthållning vunnit mark i doktor Annika Dahlqvists hemtrakter och
att detta nu riskerar att leda till att flera människor riskerar att
dö av hjärtinfarkt.
Deras argumentation är visserligen
intressant, men följer inte sedvanlig logik. Det orsakssamband som de
menar föreligger förmår inte de data de åberopar bevisa.
De tar i första hand fasta på att
totalkolesterol gått ner år efter år, för att sedan ha ökat. De redovisar
andelen personer som tar kolesterolsänkande mediciner, men trots att den
andelen ökat från år till år, tolkar de den genomsnittliga minskningen av
kolesterolvärden under samma tid som ett resultat av att folk följt deras
kostråd, snarare än att medicineringen under samma period ökat drastiskt. När
värdena så ökat marginellt de senaste tre åren övertolkas detta. Författarna
talar om skadliga nivåer trots att de genomsnittsliga kolesterolvärdena
naturligtvis är normala. Inte heller redovisar de spridningsintervallen. Och
framförallt bluffar de när de talar om risk för skadliga effekter eftersom de
endast undersökt totalkolesterol, ett värde som vi numera vet att det över
huvud taget inte korrelerar till hjärtkärlsjukdomsrisk.
När det gäller viktutvecklingen i
Västerbotten har den ökat under hela den studerade perioden. Den ökade trots de
kostråd författarna vill påstå är hälsosamma, och den ökade i genomsnitt under
den period författarna tror att dessa kostråden trotsades.
Intressant nog redovisar man bara
genomsnittet för hela befolkningen. Man redovisar inte vad som hände med
kolesterolet eller vikten hos de som börjat äta mer fett och mindre
kolhydrater, i jämförelse med dem som äter mer fettsnålt än förut, trots att de
naturligtvis hade kunant räkna fram det. Man kan utgå ifrån att om sådana
beräkningar har gjorts, skulle de slutsatser man ville dra, inte stödjas av
data. Det är antagligen därför materialet presenteras på det sätt som skett.
Detta är ett typexempel på en studie som
publicerats trots att den använda forskningsmetodiken inte går att använda för
att bevisa något. Likväl citeras den i pressen och av Livsmedelsverket som om
detta var vetenskap.
Så man kan undra varför den publicerades.
Då är det dags att titta i
jävsdeklarationen.
Författarna uppger att de inte har något
jäv att redovisa. Här bluffar de förstås.
Umeåprofessorerna Ingegerd Johansson
och Göran Hallmans har ju kända band till livsmedelsindustrin och dess
lobbyinggrupper som Swedish Nutrition Foundation (SNF) och har också tillhört
Livsmedelsverkets expertgrupper.
Hallmans har varit konsult åt
multinationella livsmedelsföretag som pastatillverkaren Barilla.
Ingegerd Johansson, professor i kariologi (inte
kardiologi) var för övrigt den första från myndighetssverige som i ett brev försökte
skrämma Dr Dahlqvist för att LCHF-kosten skulle strida mot ”Vetenskap och
Beprövad Erfarenhet”. Bland hennes meriter noteras en märklig studie, där hon
associerar fett i kosten med ökad risk för hål i tänderna, trots att alla
tandläkare (och många läkare) vet att fett inte gynnar de bakterier som orsakar
karies, utan att det är stärkelse och socker som laktobacillerna producerar
sina frätande syror av. Sådana studier gillar förstås socker- och
läskindustrin, som bidrar ekonomiskt till SNF, och deras ”experter”.
Den nu aktuella studien har alltså inget
värde som vetenskapligt dokument. Den är en partinslaga att användas av grenar
av livsmedelsindustrin i deras ständigt pågående lobbyingverksamhet, som
dessutom kan användas för att skrämma konsumenter från att ändra sina kostvanor
till det som är mer hälsosamt, nämligen mindre kolhydrater och mer naturligt
fett.
NutritionSkapad av Ralf Sundberg ons, mars 14, 2012 19:10:48
Drevet mot människans ursprungliga kostvanor fortsätter. Det senaste skrämskottet kom nu igår, då data från två studier slogs samman av gruppen kring Harvardforskarna Frank B Hu och Walter Willett, och publicerades i Archives of Internal Medicine.
Artikeln finns att läsa här: http://archinte.ama-assn.org/cgi/reprint/archinternmed.2011.2287
Redan innan artikeln ens fanns tillgänglig att läsa för oss forskare var pressen förberedd för att framföra det skrämmande budskapet: Du dör i förtid av rött kött i cancer, kärlsjukdom eller på annat sätt.
Men hur stor var riskökningen? Man räknade fram att den femtedel av de studerade personerna som åt mest kött hade 20 till 30 procent högre dödlighet. Det låter ju förfärligt skrämmande om man inte är van vid att granska sådana här studier men för den vane är det ingalunda imponerande. När man dessutom tittar på hur många som dog under studiens gång var dödligheten mycket låg. Faktum är att riskökningar av den här storleksordningen sällan beror på det som forskarna vill få oss att tro utan på annat som man bortsett från. I denna studien var det så att de som åt mest rött kött rökte mer, drack mer, motionerade mindre och åt mycket mer kalorier totalt. Det finns därför ingen anledning att låta sig skrämmas.
Hu och Willlett har gång på gång kommit fram till liknande slutsatser ur sina material, men oftast då för en diagnos i taget. Budskapet de framför ligger väl i linje med vad livsmedelsindustrin och jordbrukpolitikerna vill. Kött är dyrt. Det kräver större arbetsinsatser av människor och vinstmarginalen är låg.
Låt oss fråga oss vad rött kött är för något. I biologin talar vi om röd muskulatur och vit muskulatur. Röd muskulatur innehåller järn i ett ämne som heter myoglobin, och det gör muskulaturen mer uthållig. Röd muskulatur har fåglar i låren, medan vingarna är vit muskulatur. Den vita klarar snabbare och mer explosivt arbete och finns således i fåglars vingar, och krokodiler som använder sin starka kropp endast när de explosivt attackerar sitt byte har således vit muskulatur.
Men de här näringsforskarna bryr sig inte om biologiska definitioner. De har hittat på sin egen. Rött kött kommer från lamm, nötkreatur och gris. Även om det rör sig om rött kött från kycklinglår eller struts är det inte rött kött enligt deras definition.
Nå vad är det då som skulle vara skadligt i så kallat rött kött? Det har dessa forskare ingen aning om.
Finns det då någon skillnad mellan fågel och så kallat rött kött enligt denna icke biologiska definition som skulle kunna förklara varför?
Alla är varmblodiga och innehåller därför ungefär lika långa fettsyror och ungefär samma fördelning mellan mättade, omättade och fleromättade.
Idisslare har visserligen delvis annorlunda fettsyresammansättning och
innehåller även fettsyror med udda kolatomer, men det har ju inte gris, så detta
kan inte vara skillnaden vi söker.
Vad gäller balansen omega-6/omega-3 kan det inte finnas
någon skillnad om djuren får samma foder. Detta består huvudsakligen av majs och
vete numera. Möjligen kan man tänka sig att kyckling här i Sverige när de fick
fiskmjöl och kycklingen inte smakade kyckling hade lite mer omega-3 från havet,
men detta tror jag inte varit fallet i USA.
Är det då proteinet som skiljer djuren åt? Nej, det finns
inga skillnader i aminosyrainnehåll av betydelse.
Är det järn? Willett och Hu
har varit inne på att mängden järn i köttet skulle ha betydelse när de räknat på
colorectal cancer, men något övertygande får de inte fram. Dessutom är det ju så
att kyckling innehåller mer järn än lammkött, så det kan inte vara järnet
heller.
Musslor och räkor innehåller för övrigt lika mycket järn som så kallat rött kött så vad hindrar att vi skulle klassificera dem som sådana tillsammans med struts och svärdfisk?
Vad gäller föroreningar och antibiotika i kycklingfabrikerna, för att
inte tala om i den oetiska industriella kalkonproduktionen där dessa stackare nu
har så stor mager bröstmuskulatur att benen inte bär upp dem och att de inte
klarar parning utan insemineras , tror jag inte vi kan hitta något som skulle
tala för att dessa köttslag ur hälsosynpunkt skulle vara bättre.
Är det någon
smitta? Inget tyder på det heller hittills. Så vad är det då?
Det finns alltså ingen grund att tro på begreppet rött kött. Det är en
medvetet konstruerad tankevilla. Att kyckling och annan fågel inte räknas som
rött kött är en godtyckligt vald förutsättning för att räkna fram resultat som
dessa.
Någon biologiskt rimlig förklaring finns inte.
Med andra ord handlar det om data dredging. Siffermanipulation.
När man för ett par decennier sedan inte hittade något “önskvärt” samband mellan köttkonsumtion
och sjuklighet, lyckades man räkna fram svaga samband om fågel räknades bort.
Kanske detta initialt berodde på att ekonomiskt mest framgångsrika individer med
bättre hälsa hade råd att äta sådan lyxmat innan den industriella produktionen
kom igång? Vi kan bara spekulera.
När man så väl börjat marknadsföra begreppet “red meat” som en hälsorisk,
påverkar man emellertid de som ingår i studierna, vad gäller inte bara hur
de äter utan hur de rapporterar. Att så är fallet är tydligt i denna studie
också eftersom konsumtionen av det så kallade röda köttet minskade efterhand som
tiden gick. Vad de verkligen förtärt vet vi emellertid mindre om. Det
finns en betydande osäkerhet i den här typen av studier
som bygger på egenrapportering, och vad som rapporteras speglar till stor del
just de fördomar vi forskare sprider via media.
Om man tittar i tabellerna finner man som ovan nämnt ytterligare en del märkligheter som
stödjer detta. Således finns det en stark korrelation mellan framräknat
kaloriintag och intag av portioner av så kallat rött kött. Och vi vet ju att
högt kaloriintag korrelerar till dödlighet i välfärdssjukdomar eller hur?
En annan sak är betänklig. Portionsstorlekar anges godtyckligt och är för
processed meats avsevärt mindre än whole meats. Två skivor bacon om 13 g blir en
portion, liksom en wienerkorv om 45 g. Salami och andra pålägg räknas också som
fler portioner per gram än rent kött. Vad leder det till statistiskt när korv
och pålägg som intas med bröd räknas dubbelt? Hade det inte varit ärligare att
redovisa per gram?
I diskussionen tar författarna upp tänkbara mekanismer och spekulerar då
som förväntat om järn och myoglobin utan att då nämna att lamm innehåller mindre järn än kyckling, musslor och räkor. De tar också upp nitrat och nitrit som
livsmedelstillsatser, men där röjer de sin okunskap genom att påstå att dessa
skulle orsaka endotelial dysfunktion, alltså att blodkärlen skulle må sämre medan det är precis tvärtom! De har
uppenbarligen inte läst arbetet de refererar till som säger att låga
nitritnivåer i blodet ses vid endotelial dysfunktion. Vi vet ju att låga nivåer
på nitrous oxide bidrar till diabetesgangrän och erektil dysfunktion.
Några orsakssamband kan alltså inte denna typ av studier bevisa. De är bara ett
medel i den pågående kampen mellan olika ekonomiska intressen. Av någon
anledning blir de hela tiden alltfler och refereras alltmer ingående i pressen.
Rätt marknadsförda är de förstås en guldgruva för de forskare som sysslar med
dem med hänsyn till de särintressen de redovisar eller låter bli.
Jag skriver inte detta för att försvara hög köttkonsumtion. För att bli friskare bör vi i västvärlden inte äta mer protein utan mindre kolhydrater och mer fett, även då fett av animaliskt ursprung som ju liknar det vår kroppar bildar under ideala förhållanden.
Dessutom tror jag det är en fördel att äta långt mer fisk och skaldjur än vad
amerikaner gör, detta får inte chansen att tydligt framkomma i en studie utförd i USA där konsumtionen
generellt är låg. Detta eftersom mängden omega-3 har en avgörande skillnad när
det gäller hälsan, inte minst kardiellt men också vad gäller den mentala. Här
finns det en vettig biologisk mekanism att hänga upp teoribygget på vilket inte
epidemiologiska studier tillhandahåller. Vi behöver lika delar DHA och AA i
hjärnan för optimal synapsfunktion, alltså för maximal tankesnabbhet.
Undermålig forskning kombinerad med bristande förståelse av biologin leder
oss emellertid bara fel. Den gynnar bara vissa särintressen. Visst är det tröttande med all denna alarmism som nyhetsbyråer förmedlar på ett närmast reflektoriskt sätt och utan eftertanke om vilka intressen som kan ligga bakom.
